Lars Winnerbäck – Gaudava

Jamen ska jag försöka då?

För det första måste jag tillstå att jag inte vågade hoppas på för mycket – jag gillade inte de två nya låtarna på samlingsskivan, och var inte precis superimponerad av de två smakprov som släppts från Daugava; “Om du lämnade mig nu” och “En tätort på en slätt”. Men resten var ju bra!

Jag tror inte jag föredrar riktningen låtarna går i nu, men det är ändå Lasse, och det kan inte gå helt fel. Alltsammans är förstås hemskt sorgligt – det är en slutet-på förhållandet-skiva – på ett sätt som bryter mot tidigare mer blandade humör, och jag gråter som ett deprimerat spädbarn, men det finns definitivt saker som känns typiskt Winnerbäckska. Formuleringar som “jag orkar inga flera ord” och referenser till darriga händer och Söndermarken, men lika mycket en känsla, påminner om vem som skrev.

Och så vart det östeuropa i texterna och irland i melodierna; inte mig emot. Speciellt öppningspåret låter väldigt poguesigt, så till den grad att maken satt och trallade med. Tyvärr känns det lite som om låtarna flyter in i varandra, bara “Om du lämnade mig nu” sticker ut genom sin duettform, och eftersom jag inte gillar den något speciellt (mest g.p.a att jag inte står ut med Miss Lis röst) nöjer jag mig inte med det. Å andra sidan känns melodierna stabilare än någonsin.

Favoriter? “Min helande tröst”, som trots sitt idiotiska namn är en drömsk Krakow-skildring, och “Jag fattar ingenting”. En rad i den sistnämda får mig att tänka på Liftarens guide till galaxen: “Jag tror jag drömde om ett liv bara utan korridorer, utan korridorer skulle jag bli lycklig”, och raddan av saker som han inte vill i “Gå på vatten”, kommaterade med “nu vet jag det” känns komiskt konstaterande. Fniss, i all gråten. Det behövdes.


<en kommentar i efterhand> En dag senare kan jag meddela att jag kommit fram till följande: “Och det blåser genom hallen”  är definitivt det spår som känns typiskast Winnerbäck. </slut på kommentar>


På hinnan inatt
Ett torg gömt i mörker och dimma,

röken från tunga fabriker
och kyrkklockors slag i en vaggande timma

Vi reste till Kraków
Till en stad som ville klara sig själv
och som rest sig ur sin sorg
till nyrika gator och ansatta torg

I parken runt stan
går tankarna lugna och fria
vinden förlorar sin färg
och skyltarna tänds bakom S:ta Maria

Jag släpper din hand
för ett helt vanligt återfall
För att få nåt förstört
det var fel som jag sa, det är sant som du hört

Kära vänner i ljus och i mörker
I växlande väster och öst
är ni alltid mitt hopp och min helande tröst
min helande tröst

Här vänder sig skyn
till den som kan tro genom tegel
Jag droppar en krona från bron
och önskar mot flodens vibrerande spegel

Ni reste mig upp
och jag lämnar en börda därhän
i en främmande stad
Nånting har sin början, men jag vet inte vad

Kära vänner…

Bland katolska kyrkor i Kraków
och judiska, fallna kvarter
I högerns paradmarscher uppåt
och i socialismens väg ner
I slocknande vintrar och vårar
I kommande sommar och höst

Kära vänner…

Min helande tröst, Lars Winnerbäck, Gaudava 2007

Lämna en kommentar

 *  *