Jaharu, nu är vi hemma

Första semestern (= semesterresan) på typ tre år. Hur gick det? Joråsådär. Tex:

Maken tycker: att jag inte har bra lokalsinne men att han har det.

Jag tycker: att jag inte har något lokalsinne alls och att han har dåligt sådant.

Bra lokalsinne, det är att vara som min mamma; jag tror fan aldrig hon varit vilse någonsin. Hon vet alltid precis var hon är och hur hon snabbast kan ta sig precis dit hon vill. Sen hjälper det ju inte att jag få panik av att inte veta precis var jag är, att ingen talat om vilka områden vi skulle undvika efter mörkrets inbrott, att jag kan Jönköping, Bjärred, Lund och Seattle vi erfarenhet och Stockholm via rykte men inte Portland alls.

Jag: är vi på väg till Burnside nu?
Maken: Ja
Jag: Lovar du?
Han: Ja! Jag lovar!

Fem minuter senare:
Han: Jag tror vi skulle gått åt andra hållet. Får jag kolla…?
Jag: Menhelvetesjävlaidiot, du kan väl inte kolla kartan när folk ser? Då vet de ju precis vilka se ska rånmörda!

Typ så. Jag kom på varför jag inte åker till nya ställen: jag orkar inte med ångesten att inte hitta. Jag tog långa vägen runt Ballard de första tre månaderna för att slippa paniken, tårarna och den ofrånkomliga post-adrenalinhuvudvärken som kommer som ett brev på posten. Måste ta små kliv. Nu kan jag hela Ballard, mesta Fremont, downtown, Wallingford, delar av U-Distric och Tacomas SoDo, men jag måste få ta en bit i taget. Att slänga ut mig i en helt ny stad har liksom mer än lite roulette över sig.

All that being said, så hade vi kul. God mat, sjutton tum böcker (jamen jag vet inte varför han mätte så; bilder imorgon ), gott kaffe, inga donuts pga tidsbrist, och trötta fötter.

Det kanske vi gör om om sex år :)

Kommentarer

  • cynthia (September 22nd, 2008 11:36)

    Hallå!

    Låter som en kul semester! lägg upp bild:-)


  • Lämna en kommentar

     *  *