I vilket jag är ytterst irrationell

Jag orkar inte mera finanskris nu. Orkar inte. Orkar inte. Trots att företaget jag jobbar hos sitter stadigt och mitt jobb inte är i fara. Jag orkar inte.

Vilket är rätt roligt med tanke på att jag blev människa (nyhetsläsare, världsmedveten) mitt under början av nittiotalet, när Krisen var ett faktum mer än en fas. Det kanske är det som spökar?

Jag orkar inte. Jag vill bara hem och lägga mig under sängen och gråta, kanske käka upp en burk gamla värktablett så jag slipper vara med när världen går under.

Vår ekonomi är bättre en någonsin; vi har två helstidsinkomster och åker i princip inte bil längre. Men varje gång jag läser tidningarna är det JÄMMER OCH DÖD OCH ELÄNDE OCH ALLA FÖRETAG KOMMER ATT GÅ UNDER OCH ALLA KOMMER ATT BLI ARBETSLÖSA OCH DET KOMMER ATT BLI SOM I AFRIKA OCH SÅ DÖR VI ALLA YTTERST PLÅGSAMT.

När jag och maken precis blivit ihop hade vi planer på att flytta till Kanade. Jag ville inte bo i Sverige och han ville inte vara i USA när, som han sa “allt imploderar.” Imploderar det nu? Kommer jag får bo i en låda på gatan? Han får inte uppehållstillstånd i Kanade, de ändrade reglerna efter Vietnamkriget, när massvis av unga män som inte ville bli inkallade flyttade över gränsen.

Och trots att vi fortfarande har jobb osv funderar jag på om det kanske vore smartast att flytta tillbaks till Sverige medan vi fortfarande har råd med biljetter och lite sparade pengar. Hur pass långt tid skulle det ta för maken att få uppeållstillstånd? Man vill ju inte tvingas hora för att ha råd med mat.

Kommentarer

  • Jenny L (September 30th, 2008 23:07)

    Jag var i Florida när Tonya och Nancy var på tapeten. Jag minns inte vem som slog vem längre, bara att jag var så less på de där brudarna att jag ville slå dem själv. Så när O.J. Simpson-dramat utspelade sig så var det nästan en lättnad att få höra något annat. Det tyckte jag inte efter att ha sett biljakten i tv på alla kanaler i en vecka. En månad enare var det rättegång istället. När jag åkte hem till Sverige efter några månader så höll de på än, inte i samma utsträckning men inte heller långt ifrån, och jag kände för att strypa fanskapet själv.


  • Anna (October 1st, 2008 8:41)

    Fast jag är mera vettskrämd än less…


  • cynthia (October 4th, 2008 1:28)

    Hej! Jag ska flytta till Seattle i början på nästa år. Du gör mig nervös med ditt inlägg. Kommer det bli så att jag får gå arbetslös hur länge som helst?? ahhggghhh :-(


  • Anna (October 4th, 2008 1:33)

    Fast jag är ju ytterst irrationell, har knappt märkt ngt alls annat än rent psykologiskt.


  • Lämna en kommentar

     *  *