Försenade böcker 7-12

7. Prince of Stories: The Many Words of Neil Gaiman, Hank Wagner, Christopher Golden & Stephen R. Bissette
Eh. Nu blev jag lite besviken. Jag förväntade mig någon form av biografi och fick… en otroligt detaljerad CV? Jag förstår inte riktigt vad jag ska göra med sammanfattningar av alla Mr. Gs texter – har jag inte läst dem vill jag inte veta handligen i förväg, och har jag läst dem har ingen lust att läsa en sammanfattning heller? Mot slutet blir det lite mer analyser, och boken avslutas med en fenomenal (och lång) intervju. Lite jobbigt-slash-onödigt, lite mumma.

8. Religion and Respectability, T. W. Lacqueur
Nej. Brittiska artonhundratalssöndagsskolor är helt enkelt inte intressanta, inte ens när det är Lacqueur som analyserar deras historia och kontext. Tyvärr.

9. Låt den rätte komma in, John Ajvide Lindqvist
Jamen ni vet ju redan.

10. The Vampire Tapestry, Suzy McKee Charnas (finns på svenska som Gästspel av vampyr)
Helt otvetydigt en av de bästa vampyrskildringar som finns. Alls. Egentligen är det mer en serie kortromaner – antropologiprofessor Edward Weyland (som är en biologisk snarare än övernaturlig vampyr) sedd ur andra människors synvinklar – och de är alla fantastiska på sitt eget sätt. Min personliga favorit är The Unicorn Tapestry, där berättaren är en medelålders kvinnlig psykolog i New York. Den stannar länge.

11. Mind of the Raven, Bernd Heinrich
Heinrich gillar korpar. Gott så. Han har fött upp korpar, observerat korpar, räknat korpar och trixat med korpbeteende… vilket iochförsig är otroligt kul och intressant för honom, men det bara förstärker trenden mitt läsande hittills i år: böckerna är aldrig som jag tänkt mig. Jag ville ha mytologi. Jag fick zoologi. Nu vet jag iallafall att korpar är jävligt smarta fåglar (eller har fått det bekräftat, snarare.)

12. Drood: a novel, Dan Simmons
Oj.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Drood. Å ena sidan har jag aldrig läst en bok med en så genomosympatiskt protoganist. William “Wilkie” Collins (eller hans påhittade, skönlitterära form, ska jag kanske säga) är gnällig, snobbig, kvinnohatande till större grad än hans tidsålder kräver, har illusioner om sig egen betydelse, käkar löjliga mängder opium… och så är han polare med Charles Dickens. Som han gnäller om. I fyrahundraåttio sidor händer ingenting. Eller, jo, saker händer, men Wilkies gnällröstskildringar gör dem totalt ointressanta.
Och sen blir det skitbra.
Den sista tredjedelen är läskig på ett Lovecraftigt, fantastiskt sätt. Hur bra som helst. Jag kunde inte lägga ifrån mig boken, vilket säger en del med tanke på att monstret är nästan åttahundra sidor långt. Men jag vet inte om jag kan rekommendera någon att läsa de första fyrahundraåttio sidorna bra för att komma till den bra delen; jag vet inte om det är värt det riktigt. Jag vet inte alls.

Kommentarer

  • Jenny L (May 4th, 2009 21:03)

    Nja, jag kan nog läsa mer om Låt den rätte komma in! :)

    Vilket får mig att tänka på att jag inte testat citronrutereceptet än.

    Det är ett himla testande just nu ändå… Pannkaka: rismjöl, havremjöl, mandelmjölk, gåsägg. Kokosbollar idag, med palmolja eftersom margarin innehåller både laktos och soja. Det har blivit mycket mer fågel på sistone nu när ungstackarn inte kan äta tofu och soja längre. (Men hon är tacksam, hon föredrar kyckling och kalkon!)

    Slussarna i Ballard känner vi inte till! Låter spännande! Inga besök här längre, så någon söndag vore perfekt! FInns det laktosfri isglass?? :-D


  • Anna (May 4th, 2009 21:13)

    Jenny – http://www.nws.usace.army.mil/PublicMenu/Menu.cfm?sitename=lwsc&pagename=mainpage & http://www.ci.seattle.wa.us/tour/locks.htm . Ang glass vet jag inte alls, jag har inte varit där under turisttider utan bara på kvällspromenader och sett skyltar, men ska kolla på torsdag.


  • Lämna en kommentar

     *  *