Bok tjugofem till trettiotre

25: Letter by Letter, Laurent Pflughaupt
Delvis fantastisk källa till annars svåråtkomlig information om bokstävers ursprung i förlatinska alfabet osv, historia, skript och typer. Delvis svammel om chakran tonrelationer som jag definitivt inte behövt. Fin. Inspirerande. Lite jobbig.

26: The Summer Tree, Guy Gavriel Kay (Offerträdet, bok ett i Fionavars vävnad)
Egentlgen lästa jag hela Fjonavars vävnad när jag var runt fjorton, men eftersom jag minns tre saker (det var sekundärvärldsfantasy med fem kanadensiska studenter, det fanns ett berg som hette Banir Lök (heee!), och en rollkaraktär är en dvärg) tycker jag att det inte riktiigt räknas som en omläsning. Jag hade tillexempel glömt hur bra serien faktiskt är. Yes, lite mycket tolkieninspirerat kanske, men alla de lånade elementer är faktiskt omvandlade; den förlorade kungen återkommer i första boken och utan drama, hästfolket är mer som indianer än vikingar. Folk spelar schack. Jag har alltid gillat fantasy där folk spelar schack under andra namn. Nä, ska jag kritisera ska det nog snarare handla om Kays svårighet att skildra kvinnor; det blir en hel massa tell istället för show, och som resultat blir Jennifer helt utan personligen, och resten, speciellt Jaelle, förblir endimensionella och därför ganska ointressanta. Men ändå bra och otroligt fastsugande böcker.

27: The Wandering Fire, Guy Gavriel Kay (Den brinnande stenen, del två)
Min favoritdel.

28: The Darkest Road, Guy Gavriel Kay (Son av ljus och mörker)
Sista delen. Sorglig och vacker.

29: Nerds: Who They Are and Why We Need More of Them, David Anderegg
Anderegg är psykoterapeut och arbetar med barn, och hans grundtes i den här (ganska jobbpeppigt populärvetenskapliga) boken är att nördsterotypen såsom den ser ut i USA just nu är a) skadlig rent generellt och b) MER skadlig för ickedrabbade ungar, eftersom de går så långt för att undvika nördstempeln att hela deras livslånga utbildningskurva blir lidande. Det märks att Anderegg har en gedigen forskarbakgrund, men det blir trots det lite väl predikande. Jag hade dessutom gärna sett lite mer nördhistorik a la Ben Nugents American Nerd (extragnäll: A. verkar tro att att alla barn som gillar matte är potentiella jocks, och som supernörd som helt enkelt har otroligt svårt för abstrakt symbolism blir jag skitsur.)

30: A Wind in the Door, Madeleine L’Engle
Fortsättning på Ett veck i tiden, som iallafall den finns på svenska. Och jag VET att det är barnlitt och allt, men om huvudpersonen Meg hade skrikit istället för att säga något en enda gång till hade bokjäveln åkt in i väggen. Dessutom har jag svårt med universella kärleksbudskap, jag är liiite för bitter. Eller åtminstone lite besk.

31: A Swiftly Tilting Planet, Madeleine L’Engle
Å andra sidan, TIDSRESOR? Där folk kommer från Wales? OH HELLS YEAH.

32: Lonely Werewolf Girl, Martin Millar
Nu är jag lite osäker igen. Det finns så mycket potential här (en modedesigner som är varulv, hennes elddemonsdrottningskund, dekadenta tonårsvarulvar som spelar i ett punkband vid namn Yum Yum Sugary Snacks, två helt vanliga studenter vid namn Daniel och Moonglow… och allt mitt en mer klassikt varulvhistoria med skottska slott och allehanda magi och tronföljdskrig), men språket är konstant lättsamt, på något slags wannabe-Pratchett sätt. Men det landar aldrig. Det blir bara tillgjort, och den lättsamma tonen känns när den krockar med huvudpersonen Kalix (ja, jag vet) depression och självskadeebeteende otroligt vulgärt.

33: Weight: The Myth of Atlas and Heracles, Jeanette Winterson
Your first parent was a star.
Jag älskar Winterson. Helt och hållet. Och hennes version av Atlasmyten är väldigt Winterson just eftersom hon skriver Atlas är en grubblare, han tänker på gränser, på begär. Herakles är en idrottare, en soldat, en jägare. Tanklös som bäst och ganska ovanlig som Wintersonkaraktär. Trots det gillar jag delarna utanför mytologin bäst; Winterson metaskriver, Winterson är halvsjälvbiografiskt och helt autentisk. Och som alltid helt fantastisk.

Kommentarer

  • Jenny L (September 10th, 2009 23:35)

    Med tanke på din boksmak ska jag fråga dig om en som jag läste när jag var i tonåren. Du vet säkert inte vilken det är eftersom du är yngre än jag, och jag minns inte mycket heller. Men det var första (tror jag) världskriget och två barn blir skickade till landet. Det blir något fel med tiden och på något vis får de krigande länderna kunskap och tillgång till teknik att bygga atombomber. Jag älskade boken, läste den kanske 1988 eller nåt?

    Kan fråga om en till! Det är en tjej som älskar gammalmodiga saker och hon hittar en spets på vinden. Hon syr den på en klänning, som en polokrage och åker tillbaka kanske 100 år i tiden. Hon blir kvar där länge och jag minns inte vad som händer då, men när hon till slut kommer tillbaka till sin tid, samma dag som hon försvann, har hon både åldrats och fått jättelångt hår. Hon hade uppklippt i nacken när hon åkte tillbaka så för att ingen ska komma på vad som hänt klipper hon av hela svansen.

    Kom igen och impa på mig nu!! (Det skulle säkert bli pinsamt att läsa om dem som vuxen, men jag har verkligen saknat dem!)


  • Anna (September 12th, 2009 20:52)

    Jag har inte läst någon av de böckerna, men de låter otroligt intressanta -jag har letat lite och ska leta vidare. I’ll let you know,


  • […] att de bästa språket är det som inte märks så får hon vinna. Jag har citerat henne här, här och här. Till och med de av hennes böcker där jag inte är 100procentigt fångad av handlingen […]


  • Lämna en kommentar

     *  *