Om namn man har

Idag ska vi prata om vad jag heter. Det var kanske dags; jag hittade någon annans sökning på “tätortstimotej”, vilket såklart ledde dem hit, och det känns… inte rätt. Det är ju faktiskt inte mitt ord alls, och att jag usurperat (jo, jag kollade, det finns på svenska) det så totalt är a) något jag aldrig räknat med, b) orättvist, eftersom det inte är mig de letar efter och c) något som får mig att känna mig lite lätt… eh, tonårigt fånig. onödigt fangirlig, påträngande tryhard. Halva problemet kommer att försvinna när jag orkat överföra alla gamla inlägg och kan ta bort blogsome-bloggen helt, men halva blir ju kvar.

Tätortstimotej är ett vackert ord, det är ju därför jag valde det, men det är inte ett ord som på något sätt beskriver mig; det är vare sig tätort eller timotej eller ens mittemellan över this tiny child. Men annor finns det massvis av i Sverige och i den svenska bloggosfären, och jag har alltid signerat med tätortstimotej-anna (utom hos Emelie, där jag använder hela mitt förnamn istället, eftersom hon känner mig sedan tidigare) för att inte förvirra andra och försvinna i den aldrig sinande annafloden. Vi kanske skulle sluta med det nu?

Jag har haft tre olika internetnicks sedan jag började finnas på nätet runt 1998. Först AK, vilket fungerade på ett trevligt androgynt sätt när alla ICQ-meddelande man fick som tjej var av a/s/l typen, och när min huvudsakliga närvaro fanns i scifi- och fantasyforum (appropå Emelie skrev hon en dikt om det för mycket länge sedan.) Sen hette jag Sianna länge, länge. Namnet är från början knyckt från en roman av Marion Zimmer Bradley, och är en variant av den keltiska namnformen Sian/Siobahn/Sinead som är walesiska och irlänska varianter av feminina versioner av Johannes och jösses vad vi inte bryr oss. Ivilketfall. Jag har fortfarande en sianna-adress kvar, det finns folk som av slentrian fortfarande kallar mig Sianna och i största allmänhet var det vad jag hette och fanns som på internet i flera år. Sen tröttnade jag och blev onomatopoetry. Själva namnet är att halvt skämt, onomatopoesi heter nämligen inte alls det på engelska, det heter onomatopoeia och onomatopoetiskt heter onomatopeietic. Det är klart att jag ville peta lite på krånglet, och dessutom irriterar det mig att grekiskan översattes olika i två olika sammanhang, och så vart det mitt namn. Länge var det jag och två åttiotalshårdockstexter som ägde onomatopoetry-googlandet. Sen tröttnade jag lite igen och ville personliggöra: numera är jag mest annamatopoetry när jag inte bara är anna.

Men vad kan jag göra? Jag kan börja signera som annamatopoetry, men behålla bloggen som den är. Jag kan byta namn på både mig och bloggen men behålla addressen. Eller så kan jag flytta hela kalaset till en ny adress. Jag vet inte. Jag vet inte ens om jag vill vara annamatopoetry på svenska. Annamatopoesi? Kanske. Finns inte än. Vad tycker ni?

Kommentarer

  • Vildvittra » Alla dessa namn (September 24th, 2009 0:34)

    […] Tätortstimotej skriver om sina internetnicks, vilket jag tycker är ett kul ämne så jag hänger på. […]


  • Emelie (September 25th, 2009 6:25)

    Annamatopoesi funkar på svenska, men för tankarna till en blogg av någon som heter Anna och skriver om mat och poesi – och det gör ju inte du. Och eftersom det var den absolut första tanken som slog mej när jag läste ordet/namnet lär jag inte vara den enda som får den associationen. I övrigt gillar jag ordleken.

    Mitt allmänna tips när det gäller beslut om förändring är att vänta med sådana tills man känner en stark önskan om eller ett trängande behov av förändring. Annars är risken alldeles för stor att man ändrar sej igen och måste göra om hela krånglet.

    Vad var det för dikt förresten? Har du kvar den?


  • Anna (September 25th, 2009 8:53)

    Nä, mat och poesi har det inte blivit mycket av här. Jag väntar nog liiite till. Ominteannat kan jag ju lägga ner lite energi på att plocka bort blogsomebloggen.

    Dikten var från den där teaterproduktionskursen vi hade i tvååan – man skulle skriva en dikt om någon vars namn man drog ur en hatt, men smart-Jan hade inte räknat med att alla dansare och teaterfolk inte kände varandra väl, så det mesta blev platt och jag skrev inget alls om hon jag fick, men din blev jättebra. Jag hade den på väggen ett tag, men nu sitter den i huvvet.


  • Petchie (September 26th, 2009 7:36)

    Ja, det är otroligt hur många Annor det finns där ute i bloggvärlden!! Fler Annor än det funnits genom hela mitt skolliv… Konstigt!
    Jag gillar Tätortstimotej och tycker att du ska behålla det – det gör ju att du verkligen särskiljer dig från de andra Annorna och det ÄR ett fint namn, även om det inte är du som hittat på själva Tätortstimotejet ;-)
    Jag kallade mig först för Petra H när jag bara LÄSTE bloggar (på blogspot) men när jag skulle skapa min egen blogg, var valet enkelt – Petchie. Petchie är min hotmailadress sedan 1996 och var mitt första smeknamn, när jag bodde i England som 13-åring var det en klasskamrat som kallade mig det. Sedan dess har jag fått fler smeknamn, antingen varianter på Petchie – Petch, och Petrouschka (franska kompisar kallar mig det)…
    Kram!


  • Emelie (September 26th, 2009 7:46)

    Men! Jag kommer inte ihåg det alls! Det kan inte ha varit nån som skrev nåt kul om mej. Kan du inte skicka den till mej?


  • Anna (September 26th, 2009 10:19)

    Petchie – Fast jag har varit med om rätt många annor irl också måste jag säga, och det kanske inte är så konstigt. Vet du vartifrån jag fick namnet förresten? http://www.tatortstimotej.onomatopoetry.com/?page_id=104

    Emelie- Jag mailar!


  • Jenny L (October 1st, 2009 9:32)

    Jag började med Mea. DUMT! Det passade bra för 3-ställiga high score-listor i arkadspel, men var så löjligt vanligt. Suddrik däremot var helt och hållet mitt. Nu har jag googlat och hittade nån liten WOW-spelande fjolla. Här går jag runt med min årskulls vanligaste förnamn, och när jag sedan kommer på ett eget så SNOR någon det?
    Kan man stämma denne???

    Tätortstimotej är för övrigt jättebra. Jag har alltid tyckt att det är fint! Behåll det!


  • Lämna en kommentar

     *  *