Höstmästerskap

Jag är egentligen väldigt bra på höst. Jag ligger först i kofta och manchesterbyxor, jag kan hoppa i vattenpölar som ingen annan. Rödoranga löv kan jag sparka mer än vad man kanske skulle tro om någon som är uppvuxen in Smålands barrskogar (ett tips till alla som någon gång befinner sig i Jönköping runt oktober-november är att leta sig ut till Ekhagen, om det fortfarande finns något skogsbryn uppåt Bondberget där. Där är det närapå knädjupt i eklöv och otroligt vackert) och ingen kan halsduk bättre än jag. Men.

Men de sista fem åren har min höst blivit saboterad. Grej efter grej har satt käppar i hjulet, förhindrat mig från att njuta av mörker, kyla och hällregn. Hösten 2005 hade jag precis börjat plugga i Lund, jag bodde med tre knäppa tyskar och en juridiker från Kungälv ute i ett hus i Bjärred. Det i sig var kanske inget problem, men jag insåg snart att jag avskydde Filosofen, avskydde Lund, ogillade Bjärred, ogillade huset, avskydde min D-uppsats (avslutade aldrig),  knappt stod ut i Malmö och höll på att sakna ihjäl mig efter vänner, pojkvän och allt som fanns i Tacoma. Den artonde december skulle Hanjaglevermednumera komma och hälsa på, så hela hösten blev en enda lång nedräkning. Inga vattenpölar, inga pengar till manchesterbyxor, och även om löven föll i Skåne så vart jag inte vidare intresserad.

Hösten  2006 satt jag fast i Jönköping och väntade på visum. Jag hade att astråkigt jobb som personlig assistent och min pappa dog just som han och mamma var på väg att sälja huset, mamma fick precis tag på lägenhet inne i stan och sen bodde jag på en tältsäng  i hennes vardagsrum medan vi tömde ett helt hus och väntade och väntade. Jag långa promenader längst vätterstranden och försökte låta bli att gråta och det blev november och december innan något hände. Den tionde december hade jag visumet i handen och den tolfte landade jag mitt i Seattles största strömavbrott typ någonsin, men då hade det redan blivit vinter och även om hösten var lång och produktiv fanns det inte mycket glädje där.

Ett år senare skulle det bli hur bra som helst, tills vi insåg att vi missat en deadline från immigrationsmyndigheterna och shitshitshit jag kunde i princip bli deporterad närsomhselst och varje dag tvingade jag Hanjaglevermed att kolla posten first thing och ringa mig på jobbet, så kunde jag slappna av fyra-fem timmar om dagen. Den nittonde november fick jag permanent uppehållstillstånd, men det var fan att ta tid, och det var ju nästan Thanksgivings och alltså ingen höst mer.

Jag försöker minnas förra hösten men minns inget annat än getinginvasion med konstant ångest som följd, två översvämningar, en trasig torktumlade och gud vet vad lägenheten lyckades kasta över oss. Vi flyttade inte förren i januari, hur det gick till vet jag inte.

Men nu. Nu. Ska jag dricka varm choklad och te för fem år. Vattenpölstampa och halsduka och tycka om mörkret som inte tvingar mig att visa armarna och benen och massvis av svart smink runt ögonen. Idag bakade jag äppelcupcakes och äppelkanelkolakakor, i år firade jag kanelbullens dag som sig bör, i torsdags satt jag på bussen med Mareld i öronen och bara njöt av alla färgglada löv trots att klockan inte var åtta än. Jag väntar på ett immigrationsärende igen, men det ser lite bättre ut den här gången (jag var på biometri i onsdags och förhoppningsvis hör vi inget förren jag får nya papper, peppar peppar.) Jag har en ny kofta. Vi ska till Green Lake och promenera imorgon, vi har en Halloweenfest vi ska till som verkar rolig. Jag vinner i höst igen.

host

SLUTNOT: Jag har fått löjligt mycket spam på det här inlägget, därför är kommentaterna stängda. Sorry,

Kommentarer

  • […] Höstmästerskap […]


  • Sleepless (October 17th, 2009 23:51)

    :)


  • Emelie (October 19th, 2009 2:09)

    Det låter som om du verkligen förtjänar en helt fantastisk höst – och jag hoppas verkligen att inget förstör den för dej i år!


  • Petra H (October 19th, 2009 17:16)

    Kan bara hålla med, du förtjänar en härlig, mysig och extra höstig höst!! Jag ser framemot lite höstkänsla nästa vecka i NY – jag blir vansinnig på att svettas i solgasset (se min föregående kommentar ;-)).
    PS Vilken bra skriven text även om du avskydde Lund (kanske för att du bodde i Bjärred?)


  • Anna (October 19th, 2009 21:55)

    Sleepless, Emelie och Petchie – tack :)

    Petchie – Nej, det var mer att hela stan är ett universitet och alla bara festade och fick ta omtentor och jag föredrar systemet PLU hade – missar du en tenta utan medicinska/likvärdiga skäl missar du den delen av kursen och kan inte ta igen. Så slackigt i Lund, och nationerna och alla var studenter. Malmö, där mina vänner bodde, var mer uthärdligt, men öht gillade jag inte den tiden alls. Inte min typ av plats, helt enkelt.


  • Emelie (October 21st, 2009 23:36)

    Kan man förresten få ett recept på de där kakorna? De ser helt underbart goda ut!


  • Anna (October 22nd, 2009 11:39)

    Emelie – Det ligger uppe nu!