Svåra bok-ABC, del S

1. Jag är en språknörd. Lika bra att erkänna att en boks språk har stor betydelse för vad jag tycker om den. Vilken författare har det bästa språket enligt dig?
Ganska solklart Jeanette Winterson. Hon skriver både vackert och effektivt, och även om jag vanligtvis anser att de bästa språket är det som inte märks så får hon vinna. Jag har citerat henne r, här och här. Till och med de av hennes böcker där jag inte är 100procentigt fångad av handlingen (Art and Lies, The Passion) är språket asbra. Andra bara språkinsatser: Neil Gaiman in American Gods (ja, ja vet), för hur skickligt han går mellan Shadows karga, känslokyliga språkvärld och de skiftande kulturerna och språken i coming to America-delarna, och Katharine Kerr för att hon lyckas visa att folk i Deverry faktiskt pratar ett annat språk (i det här fallet ett delvis uppfunnet keltiskt språk med rötter i bretonska) utan att svamla till det.

2. Det vimlar av syskon i böckernas värld. Vilka är dina favoriter?
Djeez. Uhm. Egentligen är jag fruktansvär fascinerad av syskonrelationer, men nu kan jag inte komma på ett enda. Istället nämner jag en faktiskt mycket gripande scen i en annars ytterst banal bok, “My Name is Will” av Jess Winfield. Där är det en tonårig William Shakespeare (!) det handlar om. Han har just fått reda på att Anne är gravid och att han kommer att tvingas gifta sig, vilken han absolut inte vill. Som sista utväg har han lyckats få tag på ngn form av fosterfördrivande medel, men natten innan han beger sig till Annes hem kommer hans lillasyster hem och berättar att hon är gravid. Hon är kanske tretton år. Pappan är den lokale makthavarens son, som naturligtvis inte har en tanke på att gifta sig med henne. Will ger flaskan till sin syster och hon får chansen till ett normal liv igen, men finast är att han faktiskt gör något osjälviskt, eftersom han blajat sig igenom hela boken dittils.

3. Sagor hör bandomen till, men funkar även för vuxna. Vilken saga tyckte du bäst om som barn? Har du samma favorit nu?
Jag älskade Sagan om kronan, ur Kungliga sagoboken när jag var liten. Den började “I höga norden fanns i gamla tider ett vackert sagoland. Men landet hade stor sorg, ty den älskade gamla konungen var död…” Och sen vart det nåtgmed en ond typ och en god som hade ett fånigt namn och en tjej som var blond och hette Corona och, tja, ni ser ju hur det gick med mig rent litteraturmässigt. Oops. Annars gillade jag inte folksagor och HC Anderson och annat sagigt man läste för barn, mest för att jag allergisk mot de moralkakor som serverades. Men uppenbarligen har jag fastnat för kungar-och-svärd-grejen, även om min High Fantasy-konsumtion är ganska låg idag (ja läste precis ut Anna Högbergs Fredens pris, och innan dess var det ngn gång förra året jag läste om Guy Gavriel Kays Fionavars vävnad.)

4. Jag läste Fallet Vincent Franke för någon vecka sedan och Christoffer Carlsson har gjort ett soundtrack till den. En spotifylista som du hittar här. Gör ett soundtrack till en favoritbok. En låt, fem, tio eller kanske fler.
Men Lilla O!  Jag ser dig som ett föredöme rent språkligt , och se var du gjorde med de första två meningarna ovan. Skulle det inte vara bättre med ett komma mellan “den” och “en spotifylista”? Eller “Den listan kan..”? Hmm.
Sen har ju jag inte Spotify heller dårå, men utlandsboendet och allt. Så ingen lista.

Kommentarer

  • Lilla O (April 6th, 2010 10:47)

    Sorry, det ska aldrig upprepas… ;-) Och du, smidigt sätt att ta dig ur det hela. Vill du ha spotify är det bara att slänga iväg ett mail, jag har ett gäng inbjudningar.


  • Anna (April 6th, 2010 10:55)

    Hehe :) Jag kan tyvärr inte spotifya, det funkar bara i vissa länder (jag vet att det tex finns en brittist version.)


  • Bokfrågornas ABC del 19 « enligt O (October 31st, 2010 5:40)

    […] Tätortstimotej […]


  • Lämna en kommentar

     *  *