Dagens dikt

Eftersom Inception fortfarande är så bra (vi såg den igen för att ha riktigt koll och för att den är så bra): vagt relevant dikt av Lotta Olsson (ur Skuggor och speglingar:)

Det slår mig, och jag hör min rädsla eka:
jag kan ej veta om jag levt här jämt.
Är mina minnen mina helt bestämt?
Vad ska jag lita till? Och vad förneka?

En tydlig minnesbild, och jag ska tveka.
Har tiden sargat minner, gjort det skämt?
Jag mindes mycket, men har något stämt?
Jag minns, men mina minnen är för veka.

Är det min egen barndom som jag minns?
Det är bedrägligt, jag kan inte veta.
Hur veta vad som funnits när det finns

så mycket som har lyckats med att reta
mitt minne? Det som bryts av ögats lins
är kanske inte sant. Var skall jag leta?

Lämna en kommentar

 *  *