Fredag eller cosplayers som inte är som andra människor

Saker som hänt på twitter:

För ett par veckor sedan beklagar sig Elin Grelsson över att inte gilla “overkliga” böcker nu när fantasy är sååååå trendigt (eh. en teveserie) och tillochmed har egna fester (här åsyftas Johanna Koljonens fantastiska  Nalen-fest-inititiv, som en gång, en gång, hade Game of Thrones-tema.)

Alltså förlåt men jag orkar inte med människor som inte kan med “overkliga”, aka övernaturliga eller scifiliknande, inslag. Hur jävla dålig förmåga till willful suspension of disbelief har man då, kan man inte kolla på teve eller film för man vet ju att det där är ingen riktig polis, det är Brad Pitt, det där är ingen riktig seriemördare, det är Kevin Bacon. Va, va?

Sen i lördags twittar någon Hanna Jedvik att vuxna som sysslar med Halloween är underliga, och när Hanna Friden svarar lite halvirriterat att det är väl roligt om man gillar att klä ut sig får hon svaret “Som sagt…” med en blinkade jävla smilie på slutet.

Men det är egentligen inte så konstigt. Lajvare och cosplayers (lajvare spelar rollspel i dräkter, cosplayers kan nöja sig med att tillverka och ha dem på sig) anses fortfarande vara the weirdest of weird, även i en värld där vi tror vi beundrar nördar, där en fantasyroman blir en hitserie och miljontals människor sörjer en död utvecklare. Jag vet inte om det är värre i Sverige pga den svenska besattheten vid autenticitet eller bara pga bristande mångfald man FAN vad det blir tröttsamt. Det är åkej att säga att “din hobby är mindre värd och den borde bara barn ägna sig åt” om man är cosplayer, men inte om man spelar fucking fotboll. Folk i Star Trek-uniformer på cons anser fotfarande vara höjden av losernörd, och när det hölls nordiskt fantasy- och scificon för ett par månader sedan klädde de flesta inte ens ut sig. Vad är det för jävla roligt att gå på con om man inte klär ut sig eller kan kolla på folks dräkter?

Fin text om cosplaying och psykologi.

Om ett par månader är det ECCC. Jag ska gå som Idris:

Idris

Kommentarer

  • Amanda (November 4th, 2011 1:02)

    Menåååh! Jag undrar om de ställer samma verklighetsanspråk på Homeros, Shakespeare eller Lagerlöf?

    Själv tänker jag ha tv-tema på min födelsedag och gå som Donna Noble.


  • Barnens Hjältar (November 4th, 2011 1:26)

    Jaha, så det är underlig och weird man skall titulera sig? Jag säger bara, man får inte roligare än vad man gör sig.


  • Ika (November 5th, 2011 16:11)

    Vet inte om det är nån tröst, men jag sysslar inte med vare sig lajv eller cosplay men tycker ändå agtt det verkar vara sjukt mycket intressantare än fotboll.

    Varför måste vuxen likställas med “vara lika tråkig som alla andra”? Om folk tycker det är kul att klä ut sig kan man väl unna dem att ha kul även om man inte roas av samma saker själv? jag kan komma på ganska många saker som vissa personer gör för att de tycker att det är kul som jag har betydligt större problem med.


  • Julia (November 8th, 2011 22:56)

    Fet utklädnad. Vill se bilder.


  • Maria (November 19th, 2011 11:30)

    Håller med om att den nedlåtande attityden mot lajvare, cosplayare osv. är jävligt tråkig.

    Men raderna “när det hölls nordiskt fantasy- och scificon för ett par månader sedan klädde de flesta inte ens ut sig. Vad är det för jävla roligt att gå på con om man inte klär ut sig eller kan kolla på folks dräkter?” är typ obegripliga för mig. Jag har ju sprungit på svenska sf-kongresser i ett antal år och har inte saknat utklädnad en sekund. ;)


  • Anna (November 19th, 2011 13:37)

    Men det är ju skitbra! Det var från andra som varit där (och en tidningsartikel) jag hörde att det vart dåligt med cosplayers. Men är det felaktigt blir jag mkt gladare!


  • Maria (November 20th, 2011 3:40)

    Nej, jag menade att det brukar inte finnas utklädda människor och det är inte något jag har saknat. Jag går på kongresserna för att träffa roliga människor och lyssna på intressanta programpunkter, därav “har inte saknat utklädnad en sekund”. :)

    Tror att det är olika traditioner och förväntningar som krockar. På t.ex. Sci Fi-mässan vet jag att det brukar vara utklädda personer. Däremot har de litteraturinriktade kongresserna som svenska sf-fandom ordnar ingen tradition av utklädning. I någon “inför”-artikel innan Eurocon nämndes bland annat ComicCon och det var bilder på utklädda personer, vilket inte var så lyckat. Folk som vill klä ut sig blev såklart besvikna om de fick intrycket att Eurocon var en sådan tillställning, och de som är bekanta med hur svenska sf-kongresser brukar vara blev irriterade över att artikeln gav ett felaktigt intryck.


  • Johan (January 26th, 2012 0:31)

    Ja, vi är där för att prata om (sf- och fantasy)böcker, mest. Det kan man ju göra i ungefär vilka kläder som helst, om man så önskar, men jag ser ju inte vad det skulle tillföra.

    //JJ


  • Anna (January 26th, 2012 8:21)

    Alltså, det är roligt och fint. Man kan tävla i att vara korrektast. Behövs det mer?


  • Johan (February 13th, 2012 21:02)

    Det är säkert roligt, men det är å andra sidan innebandy också om du frågar mig. Jag saknar inte innebandy heller. Jag antar att jag helt enkelt inte ser kopplingen: det finns jättemycket som är roligt och fint här i världen, men varför skulle just utklädda personer vara någonting jag skulle sakna när jag pratar böcker?

    //JJ


  • Anna (February 13th, 2012 21:43)

    Men herregud, det är väl en jävla skillnad på innebandy och cosplay? Gör dig inte dummare än du är; bevisligen har resten av världen dragit kopplingen att cosplay är en del av en komplett conupplevelse (och vad jag vet har ingen dragit innebandykoppligen, rätta mig om jag har fel.) Vill du sitta och fisa på ditt outklädda tråkcon är det naturligtvis helt upp till dig, men kom inte och inbilla mig att det inte fattas något.


  • Johan (February 15th, 2012 3:42)

    Jag tror att lite av att vi pratar förbi varandra ligger ordet “con(vention)” här: även bara inom “folk samlas kring sitt kulturintresse” är ett begrepp som används om ganska många skilda tillställningar –stortältskongresser som är väldigt breda, sådana med fokus på film, sådana med fokus på anime, på serier, eller på böcker. På svenska översätts det beroende på sammanhang till och med med två olika ord, konvent (till exempel Uppcon, med cosplay) och kongress (till exempel Swecon, utan cosplay). Skall jag beskriva till exempel åländska Åcon på engelska är det klart att jag kallar det för “con”, men det har väldigt, väldigt lite gemensamt med ComicCon.

    Cosplay hör ju huvudsakligen ihop med visuella medier: film, tv-serier, spel, serier. Eurocon i Stockholm hade nästan allt sitt fokus på litteratur, även om det fanns diskussioner om tv-serier och det fanns serieskapare (som ju blir lite av ett mellanting: läsning men visuellt) på plats. De saker som i Sverige arrangeras under titeln “sf-kongress” har oftast mycket mer gemensamt med till exempel Readercon (USA), som inte heller har cosplay, än med de mycket bredare arrangemang som också går under titeln “con”.

    Jag vet inte, du kanske är jättetrött på mig och vill att jag bara skall sluta skriva här, men jag är uppriktigt nyfiken: skulle du kunna ge mig några exempel på “cons” som du tänker på? För jag har känslan av att vi pratar om rätt olika sorters tillställningar.

    //JJ


  • Lämna en kommentar

     *  *