Seattle för turister

Nu har jag bott här, i Washington, i tie år! I Seattle… femochetthalvt? Något sådant. Så jag tänkte att jag skulle dela med mig lite av min oändliga visdom och erfarenhet. Vad ska man, som turist i Seattle, göra, och vad ska man unvika? HEPP!

Standardgrejerna

Pike Place Market

Marknaden är bra och inte bara ett turistmål. Missa den för allt i världen inte när du är här.
Gör rätt: Kom hit en veckodag, innan eller efter lunch om det är måndag-torsdag, ej efter lunch på fredagarna, speciellt under sommarhalvåret. ParkenMarknaden är öppen dagtid hela året, men på helgerna är det sjukt fullpackat, i inomhusdelen kan man knappt ta sig fram. Ha med dig kontanter, en hel del ställen är riktiga marknaddstånd och tar inte kort. Var hungrig. Köp ett barkverk eller en bit cheesecake, eller köp en frukt till mellanmål på Corner Market pga NOM. Ät åtminstone en lunch på Piroshky Piroshky (ungefär två kvarter ner och på andra sigdan gatan från marknadens huvudingång.) Är det fint väder kan man sitta i parken vid slutet av Pike Place och titta på vattnet tvärs över motorvägsviadukten; det kan jag inte säga om några år (de ska riva den, viadukten alltså.)

Undvik: Alla våningarna i inomhusmarknaden har rätt mycket krimskrams. Lägg inte för mycket tid på dem när det finns saker att äta annorstädes. Alla turister verkar vilja titta på de som kastar fiskar. Varför? Nej, jag vet inte heller. Och så The Gum Wall. En vägg. Med tusentals tuggummi på. Mkt äckligt och helt jävla meningslöst.

Space Needle

Ett torn som ser futuristiskt ut och är högt. Byggdes till en världsutställning och firar 50årsjubileum i år. Hepp.
Gör rätt: Om du nu nödvändigtvis ska upp, ha en reservation i restaurangen där upp, Sky City, till lunch eller middag. Det kostar inte gratis, men maten ska tydligen vara bra, och hela eländet roterar 360 grader medan du äter, och det hör ju till det ovanligare. Du slipper betala för resan upp om du har reservation.

Undvik: att bara lösa hissbiljett. Dyrt, tråkigt, kallt och blåsigt, kaffet är äckligt och även om man ser hamnen kan man inte se mitt hus, och det tycker jag känns väldigt relevant för alla.

Ride The Ducks

Amfibiefordon från andra världskriget som numera är turistbussar.
Undvik: dem snälla, för allt i världen. De är fula, trafikfarliga, skräniga och alla som bor här (förutom min kollega Dave) hatar dem. De snabbbyggdes 1943, de är inte gjorda för stadstrafik, de kör över folk, de är fula, guiden är förare samtidigt, vi vill inte höra er skräna Queen eller tjoa vid varje Starbucks snälla bara låt de här jävla belätena självdö.

The Fremont Troll

Undvik: denna brist på tid och energi. En sten”skulptur” under en bro föreställande en jätte hållandes en folka i naturlig storlek. Här kan du se en bild. Nu har du sett den. Hepp.
Istället kan du: om det är klart väder åka över Aurora Bridge (som egentligen heter George Washington Memorial Bridge men ingen säger det) i t.ex. buss eller taxi, och se berg åt båda hållen (Cascades åt ena hållet, bergen ute på Olympiska halvön åt det andra) plus hyfsat mycket vatten nedåt.

The Waterfront

Vid det faktiska vattnet då, på andra sidan markaden och Alaska Way Viaduct, ligger det c:a en miljon kajer och turistattraktioner, däribland Seattle Aquarium. Om det är fint väder bör man nog ta sig hit bara för att köpa en glass eller lunch och sitta vid på en uteservering och gilla livet.
Tips: Ta en entimmeskryssning runt hamnen om vädret är hyfsat. Galet mycket info, fin utsikt, eventuellt sjölejon osv. En lite längre (2h? Minns ej) båtresa innefattar Ballars slussar och Green Lake och Lake Washington. Eller så kan man ta färjan till Bainbridge Island eller en båt ut till San Juan Islands och där finns det valsafari, men då får man nog sätta av lite mer tid.

EMP/SFM

Experience Music Project/Science Fiction Museum är, speciellt den senare delen, är en bra tanke som kanske inte alltid är jätteroligt i utförandet. De flesta lokalbor jag pratat med är JETEPEPPADE innan de besöke SFM, och ganska besvikna på små utställningar, dålig design och generell torft. EMPs rolighet beror kanske på hur intresserad man är av populärmusikshistoria 1960-1990? Eller av att gitarrplinga?

Mer generella tips

Parker

Seattle är en konstig stad med nordeuropeiska mått. Den kallas The Emerald City, men inne i stan finns det egentligen ganska få träd eller småparker. Det finns dock ett helt gäng stora parker, av dessa rekommenderar jag följande: Gasworks Park i Fremont (för att det ligger ett gammalt gasverk där och rostar och är fint, och man ser sjukt mycket vatten typ överalltifrån) och Olympic Sculpture Park som är både park och utomhusmuseum som hör ihop med SAM (Seattle Art Museum.) Mer info.

Kaffe

Seattle är bra på kaffe. Undvik dock Starbucks, Tully’s och allra mest Seattle’s Best pga mkt äckligt. Gott kaffe kan hittas på nästan alla små lokalägda kafeer, men speciellt gillar vi: Seattle Coffee Works (precis vid marknaden samt i Ballard), Cafe d’Arte (Belltown), Zoka (Green Lake), Monorail Espresso (bara lucka i väggen i downtown, tar endast kontanter, cykelbuden älskar det), Stumptown (minikedja från Portland. Capitol Hill), Bauhaus (som sitter fint på gränsen mellan Capitol Hill och downtown) och Victrola (Capitol Hill). Bland annat.

Toaletter

Insidertips: bäst toa i downtown hittas på Pacific Place, en inomhusgalleri vid Pike och 7th Ave. Är man nere vid markaden funkar toaletterna där okej, men är man i övre downtown går man till Pacific Place.

Mat

Bekanta som bott i andra stora städer säger att Seattle kan mäta sig med New York och LA på matfronten, inte för att det finns bättre mat (det gör det inte), utan för att priserna ligger på en mycket mänskligare nivå utan att kvaliteten offrats. Bäst är Seattle på fisk och skaldjur och på asiatisk mat av diverse nationaliteter. Pho kan fås för allt från $2.99 i en håliväggenrestaurang till gourmetvarianten på BaBar. I International District finns mest varianter på kinesiskt, men inte bara. Det finns hur många bra thairestauranger som helst. Vill man käka havets läckerheter vid vattnet kan kan antingen ta sig till the waterfront, någon av restaurangerna vid Pike Place Market, eller någon av de tre Anthony’s-ställena eller Ray’s (tips: Ray’s Cafe kostar mindre än Ray’s Boathouse, har inte lika snazzig mat men lika bra utsikt.)
Ett helt gäng bättre restauranger i Seattle ägs av kocken Tom Douglas, däribland Serious Pie (pizza) och Dahlia Lounge. Vi har hela listan.
Pizza föredrar folk här generellt från Pagliacci, de brukar vinna någon tidnings omröstning årligen. Liten kedja med kanske tio restauranger?
(mina personliga favoriter: thai från Jhanjay i Ballard, indiskt från Saffron Grill i Northgate, Anita’s Crepes i Ballard/Fremont, nr 6 utan majonäs från mackstället Jimmy John’s som finns lite varstans.)

Att ta sig fram

Seattles lokaltrafisksystem är baserat på bussar, ett idiotiskt och långsamt tilltag i en stad av den här storleken. Det finns dock en sk lightrail (snabblokaltåg? typ pendel) mellan flygplatsen och downtown numera, och i South Lake Union går en spårvagn med det olyckliga namnet South Lake Union Trolley (de bytte ut det när de upptäckte förkortningen, men då var det redan för sent). Man kan köpa ett Orca Card vid lightrailstationerna och ladda det med pengar, buss inom Seattle kostar $2.25/$2.50 beroende på om det är rusningstid eller inte, och ett visst, ganska litet område runt downtown är ett s.k. free ride area som ska tas bort pga komplicerat men i korthet: om man går på där framme i bussen och möts av en grön skylt, alt om föraren öppnar bakre dörren för påstigning, betala när du går av. Annars betalar du när du går ombord. Har man android eller iphone och dataplan man kan använda utomlands rekommenderar jag appen One Bus Away, some synkar med tidtabell och bussar och kan tala om för en när bussen kommer.
Taxi är inte billigt men inte orimligt dyrt heller. Yellow Cab och Orange Cab är de två största taxibolagen. Sen finns det Green Cab med, de har bara hybridbilar.

Kläder

Riktiga seattleinnevånare, sägs det, har inte paraply. Det beror isåfall på att riktiga seattleinnevånare inte kan klä sig som folk, utan har regntäta friluftsjackor av North Face-typ på sig i stan året runt. Till det programmerarbyxor eller dräkt med gympaskor och jag önskade jag skojade. Ha paraply eller regnjacka, ingen kommer orka bry sig, och du kommer att vara snyggare klädd än 90% bara genom att vara svensk. Och ja, det regnar här. Inte orimligt mycket, men utspritt över stora tidsperioder. Det blir inte jättekallt, men kan bli rått av regnet.

Dricks and moms

Som annars i USA är det standard att dricksa 15-20 procent, lite beroende på hur nöjd man är. Det brukar finns två sätt att dricksa, kontant eller på kvittot. Betalar man kontant i kassa finns det en burk att lägga dricksen i, om man betalas från bordet med nota får man tillbaka sin växel, lägger i bruklig mängd dricks i den lilla boken igen, och går sin väg. Dricksar man på kvittot får man två extra rader, en rad där det står “tip” eller “gratuitiy” och sedan en där det står “total”. Då får man huvudräkna snabbt, eller skaffa en dricksräknarapp till sin smartphone (jag kör på det senare.) Dricksar gör man i matsammanhang annars så fort någon utfört arbete med ens mat: man dricksar baristan som fixat kaffet, kafejeppen som värmt bullen, serveringspersonal som gått ut med ens beställning till ens bord. Om man däremot bara köpt, säg, en kaka som man fått i direkt i en påse utan merarbete, finns ingen anledning att dricksa. Man dricksar också taxichaffen (om de inte varit kompletta idioter, kört fel utan att be om ursäkt, pratat i telefon, uttalat sig förolämpande osv. Det gäller ju alltid – genomrutten service är lika med minskad eller uteblivet), och hotellservicepersonal innan man checkar ut (hur mycket de sistnämnda får finns info om här.)
Man bör nog se till att ha några dollar och lite mynt på sig ifall man inte kan dricksa på kvittot (häromdagen dricksade jag bara 10% trots bra service pga dålig planering – jag hade helt enkelt inte mer på mig. Sugigt.)

Washington har, till skillnad från en del andra stater, moms (sales tax.) Den är sällan inräknad på prislappen i affärer (den gäller, tror jag inte, alls i restauranger) och ligger på 8-9 procent beroende på postnummerområde. En tykort för 1.50 kostar alltså 1.63 när det är dags att betala. Försök håll det i minnet.

Lite annat

Folk kan inte skynda sig här. Men de är, trots ryktet i resten av USA, trevligare än vad skandinaver är vana vid. Det är fint här. Jag har missat massor, kommer att utöka så småningom.

Lämna en kommentar

 *  *