Att vara vuxen alt. helt galen

Jag har en litet konstig inställning till att vara vuxen. Eller, åkej, det tycker väl de flesta att de har, men jag har en alldeles egen liten quirk. Knappast en hel millidechanel stor, men ändå.

Så här står det till: när jag var i tolvårsåldern började jag flyga själv. Jag flög bara mellan Jönköping – Kastrup – Stuttgart där min moster bodde, min ömma moder lämnade mig vid flyget, min moster mötte mig vid bagageinlämningen, så egentligen var det ingen större bedrift. Men jag var tolv. Flera av mina klasskamrater hade aldrig flugit, ens med charter, så det var en  stor grej. En vuxen grej. Jag hittade på Kastrup. Jag köpte wienerbröd själv, och choklad till mamma.

När jag var nitton började jag plugga i USA, och flög således fram och tillbaka två gånger om året, även det ensam. Nu var det kanske inte själva flygandet som var vuxet, utan längden på resan, innehavandet av visum. Fortfarande lite ovanligt. Fortfarande lite vuxet.

Spola fram tio år. Efter att jag äntligen flyttade tillbaka till Seattle 2006 har jag bara flugit en gång. Jag ogillar flygplatser, incheckningdiskar, TSA-kontroller, gateväntningar, bagautlämningångest… att vara i luften gillar jag, men nedstigningen gör så fasansfullt ont i öronen att jag gråter, river hål på huden på armarna, hyperventilerar, tror att där kommer blod ur öronen, och skrämmer livet ur hanjaglevermed. Trots det var jag på semester förra helgen, fem timmars flygtid bort med byte i Minneapolis. Och där satt jag, nästan trettio år gammal och kände mig ganska vuxen. För att jag flög alldeles ensam.

Ridå.

Saker som annars tydligen inte får mig att känna mig vuxen: heltidsjobba på forskningsinstitut, ha en smartphone, ansvara för två små kattliv, köpa en ny säng, måla en lägenhet, laga mat varje dag, boka cellprovstagning. Hepp.

(att åka taxi hem från flygplatser var NÄSTAN ÄNDÅ VUXNARE, förresten. För att vi aldrig gör det eftersom det kostar ca arton skjortor och vaddå vi har ju gångavstånd till sprit. Att typ alla åker taxi hela tiden har tydligen inte med saken att göra.)

Lämna en kommentar

 *  *