Filmer 2012

Jag tror jag sett fler biofilmer, eller iallafall varit på bio, mer 2012 än jag har något år. Delvis beror det på att jag bor nära en bio, men det har jag gjort i fem år nu. Mest antar jag att det beror på att filmer jag ville se faktiskt fanns? Jag visste iofs redan innan året började att det skulle bli ett bra filmår, men riktigt hur bra hade jag inte räknat med.  Med det ska naturligtvis tas med i räkningen att jag inte nödvändigtvis gillar bra filmer. Jag gillar snygga filmer, eventuellt med explosioner i. Fåsenu. Filmerna jag sett, i ordningen jag sett dem:

1) John Carter
Filmatisering av Edgar Rice Burroughs A Princess of Mars fick urdålig kritik och urdåligt tittaromdöme, men fan, dålig var den inte. Skulle jag se om den? Nä. Men jag satt inte heller och ville ut ur biografen. Helt okej sätt att spendera två timmar, okej med adrenalin, och naturligtvis inte i närheten av boken rättvisa.

2) The Hunger Games
Bra såklart, missade mycket av bokens nyanser, men var å andra sidan otroligt snygg. Fortfarande sur på rollbesättningen, även om Jennifer Lawrence var mycket bra som Katniss. Har inte sett om den sedan dess, vet inte om jag vill pga obehaglig. Kanske innan Catching Fire kommer iallafall?

3-5) The Avengers
Sedd själv, med hanjaglevermed, med KJ. Separat. Älsk. Joss kan hantera ensembler så väl, alla är bra, det blir lite tråkigt i längre actionscener men det finns liksom ingenting jag fangirlat mer i år. Alls. Älsk.

6-8) Snow White and the Huntsman
Sett många gånger mest för att jag hade tråkigt, men endå: tjej i huvudrollen, hästar, snygg, så snygg scenografi. Dåliga repliker, ja, men helt ok skådespeleri (Theron och Hemsworth är imponerande och roliga, och alla som hatar på Stewart hade varit tystare om hon varit blond, bystig och leende istället för s.k. “surande”. Hon är inte oscarsmaterial, nej, men hatet säger med om hur kvinnor har lov att bete sig än om henne.)  Emma Gray Munthe fattade också.

9-10) The Dark Knight Rises
Eh. Jag förväntade mig, liksom de flesta andra mer, önskade mig ett mästerverk enligt prestige-logik . Och såg twisten tidigt. Men såg på imax den andra gången: mycket bättre.

11. The Bourne Legacy
Sett ensam med en vän en måndasgeftermiddag i en småstad i en sydstat… knappast toppen, men vi bestämde oss för att se den som en origin story åt Hawkeye och då funkar den, trots att det är en Bournefilm helt utan Bourne. Men mest vill jag fortfarande veta hur länge Cross satt i tjejens köksskåp.

12. The Hobbit: An Unexpected Journey
Fungerar konstigt pga konstigt: tramsig, för boken är tramsig, men med alldeles för mycket LOTR-esque pampighet inklämt där det går eller inte går. Och Martin Freeman spelar precis samma person han ALLTID spelar: en lagom smart men inte imponerande typ som pga omständigheter utanför sin egen kontroll hamnar i konstiga situationer och därmed ser konstant konfunderad/frusterad ut. Jag är ganska trött på hans popularitet.

13-14) Les Misérables
Den enda av filmerna på listan som sågs i Seattle men inte på vår hemmabiograf då jag fick frispel på delas skitdåliga kundservice på juldagen och övertalade hanjaglevermed att komma med mig upp till Alderwood och se den där. Och han gillade den! Själv hade jag lite svårt med Crowes (brist på) röstförmåga, men annars tycker jag den lyckades bra. Melodramen! Melodramen! (Enjolras!)

Tretton! det är mellan tio och tolv gånger mer än vanligt, mina vänner.

Lämna en kommentar

 *  *