Inlägg i kategorin Hatkaka

HJÃRNBLÖDNING

Jag skrev om rasismen mot romer för ett par veckor sedan. Om utvisningsbeslut, om brandbomber mot treåriga barn, om accepterade fördomar. Nu står det mer i DN, men jag orkar inte läsa, kan inte sitta och lipa på jobbet.

Fast jag hade ju inte tänkt på att EN sak duger romer till i det västerländska samhället: exotisering, gärna med hypersexuella drag. “Zigensk” får betyda passionerad, främmande, vild, vacker… ja, typ standardorientalism. Långa kjolar, mörkt hår och eldsken som tecken på både Annanhet och Tillgänglighet (i sig förmodligen en del av samma fenomen som när afroamerikanska kvinnor skildras som mer sexuella än de uppfattat “renare” vita kvinnorna; de har helt enkelt varit sexuellt villebråd i långt större omfattning.) Ni fattar. Man skulle ju kunna tro att vi kommit ifrån det år 2010, men nej, inte fan heller. Sminkmärket Illamasqua släpper sin höstkollektion The Art of Darkness i september, och en lookerna heter Queen of the Gypsies.

beat

MEN VAD I HELVETE. Så här ser bilden it, orkar ni inte kolla kan jag meddela att den föreställer en ljust mörkhyad kvinna med lockigt mörkt hår och någon slags silverslingor. Hon är klädd en röd bikiniliknande topp och en halvgenomskinlig kjol i rött och blått, i öronen sitter stora öronhängen, halsbanden är många och guldiga, det syns åtminstone en fotring, och antingen har hon tatueringar runt överarmarna eller tajta armband. Det enda ljuset på bilden verkar komma från en mångarmad guldljusstake bakom henne. Looken marknadsförs med följande ord: “No one can resist the Queen of the Gypsyies. This alluring temptress, famed for her seductive veiled dancing, knows how to use her art to get what she wants…”

Jag kan inte på rak arm komma på ett enda sätt jag kunde blivit mer äcklad. Exotisering är äcklig nog som den är, det kan varje ickevit kvinna jag känner vittna om, men tänk er att texten ovan handlat om en nationalitet med namn, säg japanskor. Då hade det funnits ett antal japanska organisationer som satt ner foten, lags press på, sett till att det blivit en diskussion. Att just romer valts handlar naturligtvis om kulturellt bagage, inte om gruppens utsatthet, men det gör det lite fegare, lite dummare, lite äckligare.

(förresten, Liploss Bitch, sminkbloggaren som lade en bitchfit och efter en helt vanlig C&D* från OPI och därmed bevisligen kan bli upprörd, tyckte inte det var så farligt för att hon “läser inte in samma saker som du i bilderna“.  Jag vet inte vad som är värst, att kampanjer som denna finns eller att folk inte bryr sig.)


* Har man som jag varit i fandom i tio har man liksom vant sig vid cease & desists.

Den accepterade rasismen

Jag tröstäter Nutella och försöker lugna ner mig; jag försöka åstadkomma något som iallfall liknar en sammanhängande text, vilket är inte helt lätt med tanke på hur mycket Twitterskrik och ilskna dödsakronymer jag hällt ur mig idag. Jag blir så trött. Jag orkar inte hålla på och vara sansad när folk är så otroligt jävla pissdumma och ignoranta att ord inte räcker till, jag orkar inte argumentera med verifierade idioter.

Om ni missade det så har Frankrike bestämt sig för att riva romska läger och specialutvisa romska invandrare. Nu är det inget problem i sig att utvisa illegala invandrare, men att Sarkozy väljer att rikta in sig på just romer är ingen tillfällighet. För det första, och den officiella anledningen, handlar det om ett uplopp efter att en romsk man blivit ihjälskuten av polis. För det andra är romer den i princip enda grupp i västvärlden gentemot vilken hat är helt accepterat. Naturligtvis har inte alla romer i Frankrike del i upploppet. Naturligtvis är det inte romskheten i sig som är propblemet, det handlar om utsatthet, om samhällsförakt, om anpassningsprobem från båda hållen. Problemet är att Sarkozy och resten av den franska regeringen ägnar sig åt instutionaliserad rasism. Igen. Och det var här någonstans i morse jag blev arg på Frankrike, re: hijablagen härom veckan. Men sen tog jag förnuftet till fånga och tänkte efter: Det handlar inte om Frankrike.

I april förra året  kastade nynazister i Tjeckien  in en molotovcocktail i ett romsk familj bostad och gav en tvåårig flicka så svåra brännskador att hon fick vårdas på sjukhus i över åtta månader.

Finland utvisar och tvångsomhändertar romska barn.

2008 drunknade två romska flickor , elva och tolv år gamla, utanför Neapel efter att folk vägrat rädda dem.

Romer diskrimineras regelbundet både i öst- och västeuropa, får inget jobb, får lägre lön, kallas invandrare i land de bott i i generationer… Och här blir jag trött. Här, där man enligt den så kallade politiska korrektheten (jag älskar politiskt korrekthet då jag tycker att det generellt sätt är jävligt bra att ta hänsyn till andra människor) inte får dra generella påståenden om någon etniskt grupp, kan folk fortfarande häva ur sig “zigenarna är tjuvar” UTAN ATT EN JÄVEL ANNAT ÄN DE MEST POLITISKT MEDVETNA HÖJER PÅ ÖGONBRYNEN. Nu blev jag upprörd igen. Men kom igen. Kan ni inte sluta vara så jävla omänskliga? Jag kan inte komma på något mer. Jag blir inte ens arg. Jag blir bara ledsen.

Eller nej.

Jag blir skitarg. jag blir så arg att jag inte vet vad jag ska ta vägen, för varje brott ovan, för varje sak på HRWs lista över hatbrott mot romer, står det stora medhållande massan. Sure, en nynazist kastade bomben, men vanliga människor försvarade honom. En vanlig kypare hävdar att etnicitetsregistering inte är rasism. Högerpartier i Östeuropa vinner tusentals röster på att hetsa mot romer. FUCKING TA ÅT ER. ALLIHOPA. I alla länder, för problemet är inte begränsat till ett ett enskilt land eller en enskild del av världen.

Men allvarligt, Sarkozy. När Amnesty säger åt sig att skärpa dig bör du kanske tänka efter ett ögonblick, ärthjärna?

Sommaraffekt

Nu har alltså sommaren kommet (still Sverige iallafall, här ramlar vi fram och tillbaka och mellan sommar och november) och därmed diskussionen om alla bredbenta män på kommunala färdmedel. Här blir det ingen diskussion, det blir ilska:

Om jag hör EN ENDA person hävda att personer av hankön sitter mer bredbenta för att de BEHÖVER MER LUFT, KOMMER JAG PERSONLIGEN TA MIG AN UPPGIFTEN ATT KASTRERA VEDERBÖRANDE MED EN GLÖDGAD ÄGGSKED. Ni sitter still med benen ihop som vanliga civiliserade människor, era jävlar!

*andningspaus*

Nästa utbrott blir troligen på folk som klagar på “feministmaffian” i tidningarnas kommentarsfält. Alternativt ett mer diskuterande inlägg om vi verkligen behöver kommentarsfält på allt (nej, det gör vi inte.)

VAD I HELVETE OM EN ANNAN SAK

MEN VAD FAN JAG HAR INTE ENS SETT AVSNITTET AV UPPDRAG GRANSKNING ÄN OCH JAG ÄR REDAN ARG.

VAD I HELVETE DN, KOGNITIV FUCKING JÄVLA BETEENDETERAPI? INGEN  JÄVEL ORDINERAR VÄL BETEENDETERAPI FÖR URINVÄGSINFLAMMATION ELLER CANCER?

DÖ DÖ DÖ DÖ DÖ.

Okej. Jag har inte haft riktig, kronisk vestibulit. Min gick över efter två, tre år. Men INTE FAN TÄNKTE JAG BORT DEN.
Detta funkade för mig:
– SLUTA MED P-PILLER. NUUU!  Ta ut hormoninplantat. Okej. Bra. Nu kommer det bara ta några månader innan allt går ur kroppen.
– Inte göra något som gör ont. Inget sex, ingen cykel, inga jeans, sitta på kanten på stolen… Försök inte ens. Du bara skadar slemhinnorna mer.
– Olja före och efter dusch, efter toabesök om det behövs (barnolja utan tillsatser funkar, men vadsomhelst som är milt.)
– Använd någon form av receptfri östrogensalva avsedd för kvinnor i klimakteriet (det var progesteronet i ppillerna som pajade min kropp).
– Undvik klorbad.

Typ så. Men alla jag pratat med har blivit lika arga som jag när man pratar om PSYKISKA JÄVLA ORSAKER. Slemhinnorna har pajat, eller nervsluten funkar inte som de ska, MEN DET ÄR INGEN JÄVLA INBILLNING. Gå och dö nu, idioter.

Riff är ett arsle eller varför jag inte umgås med andra nördar

Varning: rant.

Gud vad jag blir trött på andra människor. Long story short: för ett par veckor sedan var vi på trivia med Doctor Who-tema*; två roliga typer som driver podcasten och hemsidan Seattle Geekly håller i nördtrivia en gång i månaden. I vilket fall var vi sena, och hamnade i samma lag som två hypernördar. Ni vet typen: svart t-shirt med fult nördtematryck, urtvättade svarta illasittande jeans, utvuxen illa hållen frisyr, lätt övervikt, och en alldeles, alldeles för stor förmåga att ta sig själv på allvar. (jag ogillar inte andra nördar egenligen, jag tar också mig själv på för stort allvar**, jag fattar bara inte estetiken or the lackthereof.) I vilket fall. Med gemensamma krafter vann vi ganska stort och alla var glada. En av hypernördarna var ganska trevlig och vi bestämde oss för att spela tillsammans nästa gång och lade till varandra på twitter.

Någon vecka senare kom det ut en otroligt intressant bok om kvinnliga Doctor Who-fans (den heter “Chicks Dig Time Lords”). Den sålde slut på Powell’s på mindre än en dag och jag ville inte befatta mig med Amazon, så jag klagade på twitter. Vår nördbekante befann sig på NorwesCon och erbjöd sig att fixa ett ex åt mig. Bra. Efter mycket om och men beslutade vi att träffas på ett kafe där han skulle träffas med några andra i gårkväll och utbyta bok och femton dollar.

Vi dyker upp. De sitter där, alla stereotypnördar. Vi ställer oss en bit ifrån. Ingen låtsas om oss. Tid går. Jag går därifrån, kommer tillbaka. Får arga blickar från nördar som uppenbarligen tycker illa om att vi står i närheten av dem i en allmän lokal (om de hade rollspelat eller liknande hade jag fattat att hålla mig borta, men de satt helt uppenbarligen bara och diskuterade, ganska lugnt förresten, och utan extrema uppmärksamhetskrav. Och fan förresten, rollspel kan pausas i 5 sekunder.) Eftersom vår bekant inte hade visat med ett enda tecken att han visste att vi var där gick jag och ställde mig närmare honom, för att på ett så ickestörande sätt som möjligt påkalla uppmärksamhet. Fortfarande inte reaktion. Till slut kommer Hanjaglevermed fram och säger den bekante namn, varvid vår bekante räcker ut handen i en irriterad borrviftande gest, tittar på oss, och säger “tio minuter.” Varvid jag INTE sa “Jamen fucking jävla helvete, kukhuvud, ta din jävla bok och stoppa upp den i arslet.” Det tyder på stor självbehärskning. Jag gick, och vi åkte hem och boken blir från amazon iallafall dårå.

Vad som irriterar mig år att situationen kunde undvikas t.ex genom:
– Att han meddelat att vi ABSOLUT INTE fick störa honom.
– Att han vid någon tillfälle haft ögonkontakt med mig, nickat, och jag hade väntat.
– Att han inte varit dum i huvudet och uppfylld av sin egen viktighet

Att ta upp en bok ur väskan hade tagit fem sekunder. Att ge mig boken och ta emot pengarna ytterligare tre. åtta sekunder, men istället fick vi först vänta i femton minuter och fick ytterligare instruktioner att vänta tio till. Nej tack. Idiot.

Vad jag vill säga är att jag blir påmind om varför jag inte umgås med andra nördar – eller åtminstone hypernördar. De flesta jag känner är nördiga på många sätt, men stealthar i vanliga kläder och kombinerar med andra intressen. Varenda gång jag försöker socialisera med typen jag beskriver i första stycket, som umgås i mer än två olika organiserade nördgrupper, blir jag gruvligt besviken. Tanke: “Men vi kan ju prata om Firefly och analysera berättarteman och Serenitys konstruktion och inte behöva dumma ner det.” Verklighet: fikor krockar med åttio organiserade möten och sen pratar de i två timmar om en byggsats deras kusin byggde. (eller så är de världens trevligaste men flyttar till Kanade två veckor senare.) Det funkar inte. Jag blir bara besviken. Men jag lär mig inte.

Nu är hon arg igen

I DN finns en liten artikel, eh “artikel” med den ganska lockande titeln “Bristande kunskaper om mat“. Eftersom Landet Brunsås nu alldeles nyligen skrivit oss på vår kollektiva näsa för att vi hellre vill ha intressen och fritid än laga långkok och inte vill skicka våra barn till sängs utan middag (hej femtiotal!) när de har matpreferenser som inte liknar våra, undrar jag vad det kan handla om. Ska vi matmobba svenska folket igen? Ja, det ska vi! Hurra.

I den rasande ointelligenta texten kommer det fram att organisationen Middagsfrid (kan ni gissa vad de håller på med, och vad de tycker?) beställt en undersökning om svenskars kunskap om halvfabrikat. De kommer fram till att:

a) Folk vet inte vad halvfabrikat är
b) Det finns ingen bra definition (på vad halvfabrikat är)
med den underförstådda slutsatsen att vi är dumma i huvudet, alternativt gravt underutbildade

Läs igen. Vi kan inte definiera något som saknar definition. Jättepucko vi är, verkligen. Att VDn för Middagsfrid har en åsikt om hur halvfabrikat borde definieras hör liksom inte hit; hela texten är ett enda stort cirkelresonemang. Dessutom är jag inte säker på hennes definition. Helfabrikat är rätt lätt: bara att äta, eller bara att värma och äta (frusen lunch, frukostflingor). Men redan vid råvaror blir det svårare: är blandfärs en råvara? Well, den är mald och blandad. Vad är mjöl? Korv räknas som halvfabrikat (det stora scoopet var att att 52% inte trodde falukorv var halvfabrikat, vad som eventuellt skulle skilja på falu- och annan korv vet jag inte.) Tortellini nämndes i artikeln, men i konsekvensens namn borde det väl gälla all pasta? Och all ost!

Så här är det: halvfabrikat i den vidaste meningen är nödvändiga för att något liknande en civilisation ska kunna fungera. Jag tänker inte baka pasta, kärna smör eller mala mjöl, det har jag varken tid, lust, ork eller plats för i vår minitvåa. När vi får Seattlekontor och jag begåvas med tre timmar mindre restid om dagen kanske jag kan tänka mig att blanda pesto hemma, men i ärlighetens namn tror jag inte det kommer att hända ofta eftersom jag hittat en pesto som smakar bra, innehåller bra råvaror och säljs i burk i lämplig storlek. Jämför med att köpa färsk basilika, pinjenötter, olja (okej, det har väl de flesta), viktlök och parmesanost, gegga med en matberedare som måste diskas, få alldeles för mycket pesto som blir dålig på mindre än en vecka… ni fattar. Vi, ett universellt vi, har inte tid med allt. En av de absolut första sakerna som förändrades när människor började bo i städer var att de slutade vara självförsörjande; man specialiserade sig på en uppgift och förhandlade med andra stadsinnevånare om varor och tjänster. Halvfabrikat är inte onda. Skitnödiga Middagsfridsmuppar är onda, eftersom de skuldbelägger där ingen skuld finns. Istället för att gnälla om ickeproblem kanske de ska lägga sin energi på att träna folk i att läsa innehållsförteckningar så att de lär sig hitta den mest näringsrika korven, de bästa peston, och får reda på att e-koder faktiskt inte kommer ta livet av dem.

Utbrott

MEN FÖRIHELVETE MÄNNISKOR, FINNS BEGREPPET STRUKTURER ÖHT FORTFARANDE KVAR I SVENSKA SPRÅKET? LÄSER JAG MENINGEN “ATT STIG LARSSON ÄR SVINIG HAR INGET MED KÖN ATT GÖRA” EN ENDA GÅNG TILL LETAR JAG PERSONLIGEN UPP DEN SKYLDIGE POSTAREN, TAR FÖRSTA BÄSTA PLAN TILL SVERIGE OCH TVINGAR HENOM ATT LYSSNA PÅ NÄR JAG CITERAR LÅTTEXTER FOR RESTEN AV LIVET. JÄÄÄÄÄÄÄÄÄVLA IDIOOOOOTER. DET ÄR INTE IRRELEVANT. DET ÄR INTE SAMMA SAK SOM ATT HÄVDA ATT ALLA PERSONER FÖDDA MED KUK ÄR SVINIGA. DET ÄR RECENSENTERS JOBB ATT RECENSERA, DET SKA DE FÅ GÖRA UTAN ATT HOTAS OCH ALLA FUCKING JÄVLA IDIOTJÄVLAR SOM INTE FATTAR ATT EN YNGRE KVINNA BEFINNER SIG I BÅDE KULTURELLT OCH FYSISKT UNDERLÄGE GENTEMOT EN ÄLDRE MAN BORDE FAN TVINGAS GÅ OM MELLANSTADIET.

IDIOOOOOOTER.

Pang

Om jag hör/ser/läser

  • “Sockerberoende”
  • “KBT”
  • Ngn kalla dett Roman Polanski är anklagad för för “sexuellt utnyttjande” (GROV våldtäkt, ok kids? one of these things are not the same)
  • “Postironiskt”
  • Mindfulness
  • HFLC-diet

… EN ENDA FUCKING GÅNG TILL SÅ FAN VET JAG INTE VAD JAG GÖR. DÅ I HELVETE SMÄLLER DET.

Dagens hatkaka

Går till alla som skriver du och ni med stor bokstav.

Sista strået

JAMEN FÖR FUCKING HELVETE MÄNNISKOR, SLUTA PRATA OM KOLHYDRATER VARE SIG DET HANDLAR OM SOCKER ELLER RÅGBRÖD, ÄR NI SÅ JÄVLA DUMMA ELLER LÅTSAS NI BARA FÖR ATT GÖRA MIG GALEN?

JÄVLA PUCKADE IDIOTER, SLUTA ANDAS MITT SYRE. DÖ DÖ DÖ.

Okej, kisspaus nu. Jag ORKAR inte med mer idioter.