Inlägg i kategorin Listor

10 saker-utmaningen del III: 10 serier

1. Doctor Who

.

Ska vi prata om Who? Jag kan inte ens prata om Who. Videon högst upp är från nya säsong fem, som är fantastiskt. Den nedanför en från ett åttiotalsavsnitt som heter The Black Orchid och är fantastiskt på ett helt annat, sjukt brittiskt och charmigt sätt.

2. Buffy

Såklart.

3. Firefly

Mera Joss. Spacewestern. Jag vet inte om jag kan säga mycket mer; den fick bara en säsong och jag förstår lite varför, den saknar mass appeal men är helt fantastisk.

4. Numb3rs

Sju säsonger av två helt olika bröder som löser brott med matematik? YES PLZ.

5. Queer As Folk (brittiska versionen)

Agh. Stuart Alan Jones. Douche och bra på samma gång. Och alla. Och Rustys ovana att låta folk hela Jones. Å.

6. Black Books

Som Sleepless skulle säga: I WILL DRINK HEAVILY AND SHOUT AND YOU. Dylan Moran, Tamsin Greig och Bill Bailey is SAMMA SERIE. Om en BOKHANDEL.

7. Community

Innan iallafall. Hur det blir nu vet ingen.

8. Wire in the Blood

Så mycker jag klarar av iaf. Kan vara grymt läskigt på ett “men hur kan någon göra så”-seven sättet.

9. The West Wing/Vita Huset

10. Foster’s Home for Imaginary Friends

TECKNAT! Urflippat tecknat på det. jaa!

10 saker-utmaningen del II: 10 filmer

INNAN VI BÖRJAR: att ha en ‘favorit’ betyder inte nödvändigtvis att det är bra. Jag kan utan att tänka efter rabbla upp ett dussin väldigt bra filmer som jag är helt ointresserad av. Filmerna nedan är filmer som underhåller mig, som jag kan se om och om igen. UTAN INBÖRDES ORDNING.

1. Shaun of the Dead
2. X-Men 2
3.  Underworld
4. Monty Python and the Holy Grail

5. Thor
6. Breakfast on Pluto
7. The Crow
8. Batman Begins
9. Dogma
10. Äppelkriget

Nämen, kan någon se ett tema? Lite? Förutom att Cillian Murphy finns representerad två gånger då. Ahem.

10 saker-utmaningen, del 1

Alltså, jag är helt medveten om att ca ingen bryr sig, men jag behöver komma in i någon form av bloggrutin igen, så jag snor den här av Katta.

10 saker om mig

1. Jag ger exakt alla låtar jag någonsin gillar sin egen mening (utifrån texten, naturligtvis) som associeras med ett scenario i en av de många historier som jag konstant skriver i min hjärna. Det lät ju rätt komplicerat, men vad jag menar är alltså att sången x handlar om när y gjorde slut med z. Låtar byter inte mening, så det har hänt att jag slutat lyssna på viss musik för att jag avslutat/inte gillar just den berättelsen längre.

2. Jag har bloggat i olika former sedan 1999, men bara på svenska sedan 2006. Min allra första blogg handlade mest om hur många gånger om dagen jag pratat med han jag var kär i i ettan på gymnasiet; den var inte riktigt vad jag skulle kalla hyperintressant.

3. Jag tycker pastellfärger är så fula att jag får lite panik av att se för många pasteller på en gång.

4. För ett par år sedan tog jag beslutet att så mycket jag kunde undvika diskussioner på internet som gör mig arg. Om jag kan låter jag helt bli att läsa, annars försöker jag gå därifrån utan att diskutera. Folk hävdar att man ska utsätta sig för andra åsikter och vadihelvete skräp, men allvarligt, det var så illa att jag var arg hela tiden och svor och slängde med datorn och hade högt bloddtryck pga alla jävla idioter med fel åsikter.

5. Jag har inte haft mycket nerd rage i mitt liv, med de senaste åren har jag hatar folk och avslutat bekantskaper över Doctor Who (tips: om man tycker s4 är överlägsen s5 ska man hålla JÄVLIGT MYCKET KÄFTEN om det i min närvaro.)

6. Jag gillar att sy i teorin, men jag har inget tålamod. Dessutom är jag, när det gäller synliga (inte gömda, såklart) sömmar, patologiskt oförmögen att sy fucking rakt.

7. En gång i tiden var jag riktigt sjukt bra på att göra snygga saker i photoshop. Sen kom ett arbetsliv och en slö hemdator och jagvetinte. Försöker ta igen det nu.

8. Det tog mig c:a fem månader att våga prata med de flesta av mina nuvarande kollegor. De har doktorsexamen i immunologi, biologi eller statistik och är grymt smarta.

9. Att baka är numera min hobby. Jag känner mig grymt kluven runt detta, eftersom hanjaglevermed inte bakar alls och jag därmed bidrar till den reproduktiva delen av vårt hushåll oproportionerligt mycket. Och ja, jag tror på millimeterrättvisa, eftersom det många gånger är det enda sättet man kan hålla räkningen. Dessutom klumpar ju bakningen ihop mig med alla dessa retrobloggare och cupcakebakerskor och jag tycker helt ärligt att de är dumma i huvudet. Kvinnors frihet från hushållssysslor är en livsviktig del av det feministiska rörelsen och det handlar om en ganska smal spång att balansera på för att ha den här hobbyn utan att ramla i förspilldkvinnokraft-diket.

10. En tredjedel av allt jag vill blogga blir inte av för att jag inte tycker texten jag skriver gör rättvisa åt ämnet; jag började blogga för att hålla min svenska levande, men ibland håller den ändå inte hela vägen.

Men är du inte lite dum i huvudet nu?

Addendum till senaste inlägget:

Men basgrejerna som alla har då? De nämnde jag ju inte.

Nä. Just nu har jag turen att ha världens bästa vinterjacka, med stora, djupa fickor med lock överst. Detta har resulterat i att i högerfickan ligger mina gigantiska nyckelknippa och busskortet och i vänsterfickan mobilen och ajpodden. Iochmed att just de (minus busskortet, som brukade bo i plånboken) var de sakerna som ALLTID kom bort, fem gånger om dagen, känns detta som en ypperlig lösning. Tyvärr måste jag ju någon gång återgå till en kallare jacka, och då är det slut med det roliga. Aldrig får något fungera. #minstafiolen

Dag 12 – Vad har du in din väska

Var det inte någon som nämnde häromdagen hur tråkigt det är med alla dessa väskpolls? Iallfall.

Jag har en brun fuskskinnsväska från Urban som altmer akut måste bytas ut. Mest för att dragkedjan pajat, men även för att det är för liten (om man sett min väska kanske man stirrar lite nervöst på mig nu, då den är rätt stor jämfört med de flestas väskor. Mina senaste två klassades som “weekenders”. Anledningen är enkel: jag byter inte väskor, och jag haaatar hatar hatar att behöva ta med extra påse. Så väskan ska inte bara rymma mitt vanliga, utan även helst en eller två extra böcker, någon tidning och om jag ska och träna, ett par skor. Och jag grejar inte när saker sticker ut eller syns; just nu sticker alltid min plastpåse med frukost och lunch ut, t.ex., det ser jävlligt trailer trash ut. Sen vill jag helst ha lite till rymd, så väskan aldrig är fullproppad då jag har svårt att hitta som det är.) och för att den har en färgfläck och ett skavt hörne och för att jag är jävligt trött på den. Har spanat på ett alternativ, men skorna ryms inte i den.

Vad finns det då i  mitt vidunder till väska?

– Plånbok
– Liten sminkväska för dagtid
– Bok
– Paraply
– Anteckningsbok
– Pennor
– Hänglås till gymmet
– Mössa omutifallatt
– Vantar, se ovan
– Presernkorthållaruggla
– Kaffemuggshållarskydd
– Handkräm
– Två läppsyl
– Ett udda örhänge
– Busstidtabell
– Klädrullare
– Emergencybinda
– Värktabletter
– Syrareducerande tabletter
– Airborne
– Diverse kvitton och lappar;
– Nytt träningschema (var och skaffade i morse)
– Kvitto från HRBlock för deklarationen
– Apotekskvitto (airborne)
– Mkt äldre apotekskvitto (hårfön och två godisar)
– Tom plastpåse som tidigare innehållet flourtuggummi.

På väg till och från jobbet har jag dessutom detta, i en plastpåse i väskan.
– Flaska med smoothie
– Macka
– Tupperware med lunch

Ja, det var väl det.

Dag 10 – Vad du hade på dig idag

Svarta jeans som är ganska urtvättade och dessutom så stretchiga att de lika gärna kunde varit jeggings. Jo, jag behöver nya jeans men jag har inte råd just nu.

Blommig tunika som tyvärr är alldeles för vid och dessutom lite felsydd och ramlar bakåt när jag har den på mig, varvid jag ser otroligt gravid ut om jag har den på mig utan skärp ovanpå.

Skärp.

Beige grovstickad cardigan.

Vinröda strumpor.

Bruna booties utan klack.

Ibland fjällrävengrön jacka och svart halsduk. Om jag vart utomhus eller så.

Inget glitter. Inget lucialinne. Inget band om midjan. Saknar. Nästa år tror jag jag sätter ihop ett riktigt Luciatåg igen. Har vart sen 2002 sist.

Dag 09 – Vad du tror på

Då får jag väl lov att peka hit då. Jag skrev den för fem år sedan, så språket är väl inte tipptopp, och detaljerna är inte helt aktuella, men i stora drag stämmer det fortfarande.

Dag 08 – Ett ögonblock

Tunt tvåtiden på eftermiddagen den sjätte December 2006 satt jag, i min mammas sovrum i Jkpg, i telefonväntan med Amerikanska ambassaden i Stockholm. Först hade jag stått i telefonkö i säkert en halvtimme, sen hade jag fått framföra mitt ärende: det hade gått rätt lång tid sen jag fick höra att mitt fall “låg på konsulns bord.” Vad hade hänt? Jag vet när det hände eftersom jag satt och klottrade i min dåvarande blogg och citerade Josh Lyman:” I’m on hold. I’m on hold. I’m in some hellish hold world of holding.

Sen kom hon tillbaka, hon jag pratade med. Sa att ja, brevet till mig hade skickats tidigt förra veckan så jag borde ha fått det nu. Det hade jag inte. Men, sa jag, jag, vad blev beslutet? Det blev ett ja, svarade hon, och jag tackade så mycket och lade på. Senare visade sig att den lilla talonglappen som bad mig plocka upp det reckade brevet hade försvunnit i postgången, men det jag minns mest är den konstiga lättnaden. Jag tror inte jag allvarligt trott att jag någonsin skulle få komma hem igen. Efter några sekunder började jag hoppa upp och ner, blogga, ringa Hanjagnumeralevermed och skrika på mamma och planera jukllappsinköp. Men den stunden. Jag får komma hem. This here life thing kanske kan funka igen nu, efter över ett års avbrott. Det var fint.

Dag 07 – Min bästa vän

Det var en gång en kurs i Engelska A för esteterna på en gymnasieskola i södra Sverige hösten 1999. Lärar-Björn hade kanske slut på saker att göra, eller det kanske var fredagseftermiddag, jag minns inte riktigt. Kanske ville han bara få igång like diskussion. I vilket fall hade eleverna -vi – fått i uppgift att istället för att översätta texter eller göra övningar diskutera böcker vi gillade i mindre grupper. Det gick nog lite trögt i början, men jag och en person som inte heter Fröken A på riktigt men har ett ovanligt namn och är högstadielärare numera och därmed har skyddad bloggidentitet kom fram till att vi gillade ganska lika böcker – och vi var de enda i klassen som läste fantasy överhuvudtaget. Det i sig var roligt, men efter lektionen kom A fram till mig och sa att hon hade glömt en författare – hon gillade Anne Rice jättemycket med. Succen var ett faktum, vi spontankramades och jag tror att lärar-Björn kanske log lite.

Vi har inte bott på samma sida Atlanten längre, A och jag, och vi pratar inte varje dag eller ens varje vecka – ibland tar det månader mellan mejlen, så egentligen är det nog ganska konstigt att jag fortfarande tänker på henne som min bästa vän. Men det gör jag, om inte annat för att jag inte utvecklat ett likadant band med någon annan efteråt. Hanjaglevermed är såklart viktig, men det blir lite annorlunda när man knullar med någon, och även om KJ och jag är jättebra vänner och har bott tillsammans i flera omgångar står det någon slags kulturell barriär mellan oss. Så A är och förblir min bästis, snart tjugosju fyllda.

A bodde ute i ingenstans i skogen, så varje gång vi skulle umgås hemma hos henne följde jag med efter skolan och vi fick skjuts av hennes föräldrar från tågstationen. Sen satt vi i hennes rum med blåa tapeter och knappade ihop en hemsida om fantasylittertur på svenska, vi skrev fanfiction och lästa på om nyhedendom och lyssnade på Savage Garden och käkade läsgodis tills vi mådde illa. Eller så satt vi i mitt rum med träpanelsväggar och gjorde samma sak, minus hemsidan då mitt rum saknade färgglad iMac. Vi lurade på wicca och läste Cunningham och Starhawk och till och med Farrar, utformade ritualer och satte av brandlarmet med rökelse. Vi redde ut kärlekar och olycklig och lycklig art. Vi läste om trollkarlar och drakar och alla dessa av ödet utvalda unga män. Jag hade inte haft en riktig nördkompis innan, någon som kunde introducera mig till Monty Python and the Holy Grail och skämta om att någon hade sett ut som Jabba the Hutt eller sy medeltidskläder med. Vi åkte till medeltidsveckan på Gotland och blev regnade på två gånger. När jag nervöst berättade för henne att jag trodde att jag förmodligen var bisexuell svarade hon lakoniskt att det skulle jag väl märka säker så småningom.

A är lite som en bit granit inlindad i bomull. Hon är snäll och vänlig  och häver, olikt mig, inte ur sig elakheter i tid och otid. Men hon går inte av för hackor heller, hon är bra på att vara tyst och envis snarare än hetsk. Numera har hon mer skinn på näsan, men då vi var tonåringar var hon en av de få som kunde lugna ner mig när jag var arg eller panisk just för att hon inte blev någon känslospegel. De få gångerna jag blivit arg på henne har det varit på grund av något utslängt påstående som hon inte menade något illa med. A är musikalisk och jag är det inte, och på gymnasiekvällarna satt vi och gjorde listor på hur vi var lika och olika. Vi kom fram till att våra olikheter var komplementära, som att hon gillade underdel på frallorna och jag gillade överdelen. Eller om det var tvärtom.

Ungefär samtidigt som vi blev kompisar blev A tillsammans med Rickard. Jag bodde i deras fina Malmölägenhet två veckor innan jag hittade boende i Lund. Jag lockade hennes hår innan deras bröllopsfest och spillde champagne på hennes golv och var melankolisk för att hon inte kunde vara på mitt bröllop fast jag egentligen inte brydde mig. Nu bor de i Småland igen och har en nästan halvårsgammal son som jag inte träffat. Det känns surt; trots att jag inte vill ha barn själv hade jag alltid tänkt mig att liksom ha den delen lite genom henne. Bära bäbis och komma över med middag, eller sitta barnvakt så A och Rickard kan gå ut och käka middag, vara den konstiga låstasmostern. Så blev det ju inte.  Om hon var här nu skulle jag laga en massa glutenfri mat åt henne och pussa lite på hennes bäbis, och sen skulle vi spela Trivial Pursuit och diskutera samhällets växande brist på solidaritet. Men jag är glad med mitt och A är glad med sitt och jag måste väl helt enkelt bli lite jävla bra på att skriva oftare.

Memlistepaus m. finfin länk

Idag ska jag inte skriva om min bästa vän A. Det ska jag förhoppningsvis göra imorgon istället, idag ska vi prata om för några år sedan och mitt intro i den svenska bloggosfären.

För några år sedan var jag Någon Helt Annanstans på internet och kom, via ett gemensamt intresse som inte har med varken feminism eller ilska att göra i kontakt med Åsa. Sen länkade hon till sin dåvarande blogg, Girl Afraid, och jag började läsa den (och hittade via den Annans då levande blogg Sinistrare, via vilken jag hittade hela den svenska bloggosfären, samt Ika och Sleepness) och blev glad. Och arg. För Åsa är arg, och sarkastisk och på intet vis ursäktande, ytterst vältalig och skitsmart. När jag är som argast är jag kanske argare, men jag kommer aldrig i närheten av udden. Jag är inte lika rolig annat än omedvetet, lyteskomiskt.

Sen startade Åsa en ny blogg, Prästfrun (titeln är alltså sarkastisk, citat:)

Jag valde namnet för att drygt ironisera (så som jag blir så älskad för att alltid känna mig manad att göra) kring internetfenomenet att definiera sig utifrån sin partner/sina barn men som den bitterfitta jag är känns det redan lite obekvämt.

Det är fint. Jag gillar’t när det skaver.

… och skrev ett tag. Sen slutade hon. Men nu är hon tillbaka och jag blev ungefär så glad jag kan bli. Jag citerat ur det nya inlägget:

“Upplever du att du är jämställd och supermysigt – men ändå gulligt och liksom tjejigt – feministisk när du handlar kalsonger till älsk och inreder barnkammaren med prinsesskronor och väggord (förlåt men mitt hat mot väggord vet inga gränser) så ÄR DU DET. Nu ska inte jag komma här och vara en surfitta som säkert bara är AVUNDSJUK (där fick ni mig – jag vill också ha en ojämställd relation och ett helt vitt hem där jag får dra tyngsta lasset och kryssa mellan de vitmålade byråarna och Bugaboo-vagnarna, fan att ni såg igenom min bräckliga feministfasad!) och det är så mörkt, så mörkt.

ampersandheartssemicolon! Kom tillbaka och var skitsur  alltid, alltid!