Inlägg i kategorin Nu med foto

Dierdre

macbook pro 13 tum

Jag har alltså, efter ca hundra år (eller fyra) skaffat ny dator. Det är bra. Det tog ett tag att ha råd; ejenklen skulle det blivit tidigare, men minsta katten behövde dyr tandläkarbehandling, så jag fick vänta. Egentligen har jag svårt för apple, skulle aldrig skaffa iphone eller padda, spyr på applefanboys av typen de jag jobbade med innan, osv. Men. Men. Jag har inte haft en bärbar dator med lika bra hållbarhet som min förra. Visst, efter fyra år var den slö och hade så sakteligen börjat avlida, men den gick. Varenda bärbara dator jag haft innan den har dött värmedöden efter mindre än två år.

Så nu kanske jag kommer blogga mer, hoppas jag. När jag kan ha mer än tre flikar uppe samtidigt, och köra spotify OCH ha ett kodredigeringsprogram OCH photoshop öppet. SAMTIDIGT. Utan att hela rasket stannar. Det tar tid att vänja sig, jag märker att jag stänger ner grejer automatiskt, men det blir nog folk av mig igen.

Dierdre heter hon som sagt. Vi har döpt våra datorer efter Roger Zelaznys Amber-karaktärer i ett helt decennium nu. Lucas gigantiska speldator heter Gerard, min förra laptop hette Fiona, den innan det Random. Lucas förra hette Corwin, jag har haft en som hette Florimel och en ipod som heter Vinta Bayle. *nördar*.

(jag har två texter på gång, ett om kändigtillgång och den måttfulla medelklassfemininiteten och ett om hur provocerande kvinnor som bestämmer över sin egen fruktbarhet är. Kika in och kolla efter dem vettja.)

Sylt- och chokladkakor, NU MED BILDER

Lång historia kort: jag gillar fönsterkakor. Jag gillar inte mandel i kakor, och hittade därför inget recept på linzer cookies jag gillade. Jag ville inte betala fyra dollar för en kaka på Gelatiamo, så jag hittade det här receptetet på fejk-jammy dodgers och trixade lite med det. Jammie dodgers ska göras med slät sylt; hallon eller plommon (pga engelsk smak är konstig) men jag gillar fröig sylt och jag gillar choklad och hasselnöt. Själva degen stal jag rakt av fast använde veganskt margarin (är resten vegansk? nej. Men iallafall.) Receptet kommer här med omutifallatt det försvinner från orginalsiten.

OTROLIGT stort recept. Blir ca miljoner kakor.

Amerikanska mått:

2 cups (900g) lättsaltat smör el margarin
1 cup (2.37 dl)  farinsocker, packa hårt
1 cup (2.37 dl) socker
2 ägg
7 1/2 cups (18dl) mjöl
4 tsk bakpulver
1 tsk salt
1/4 cup (0.6 dl) mjölk
1 msk vaniljextrakt. eller vaniljsocker kanske då.

Fyllningar:

1 burk hallonsylt (om rinnig; även 1tsk potatismjöl och 1 tsk vatten)

10oz (ca 300g) mörk choklad i bitar
100g hasselnötter
2dl vispgrädde

Rör rumsvarmt mattfett krämigt. Blanda i sockret, sedan ägget. I en annan skål, blanda i de torra ingredienserna. Rör ner dem i sockerägget växelvis med lite mjölk. Den blir tungt som fan. När allt är ihopblandat, kyl i kylskåp i ca en timme. Eller över natten.

Under tiden kan man fixa med sylten om den rinner för mycket; blanda vatten och potatismjöl slätt, värm sylten på spisen i en gryta, blanda i potatismjölvatten och rör tills det tjocknar.

Nu till kakorna: kavla ut degen i fjärdedelar mellan två bakplåtspapper tills ca 3-4 mm. Skär ut lika delar rundlar och ringar, eller om du inte har ringformer, gör alla rundlar ock skär ur mitten av hälften med en mindre form eller för hand.

 

Grädda i mitten av ugnen i 175 grader i ca 10min. Beror lite på ugnen, ha koll. För hälften av de som ska bli bottnar, ta ut dem efter halva tiden, bred på sylt, och sätt tillbaka dem och grädda klart. Resten gräddar som vanligt.

Låt svalna på galler. Innan sylten stelnar, sätt ihop den hälften som ska bli syltkakor.

Chokladhasselnötskräm:


Rosta hassennötterna i en stekpanna under konstant rörelse. Lägg dem sedan direkt i en lätt fuktat handduk, ånga i någon minut. Gnugga tills de flesta av skalen trillat av.  Grattis, du har nu ett sjukt skräpigt kök. Kör nötterna i matberedare till den först blir ett pulver, sedan ett nötsmör.


Lägg chokladen i en värmesäker skål. Värm grädden på spisen tills den sjuder. Häll över chokladen, låt stå i ca 5 min. Rör sedan ihop till en slät smet, och blanda sen in hasselnöten. Kyl tills krämen är bredbar snarare än rinnande.

Bred chokladen över den andra hälften bottnar, lägg på överdelarna. KLART!

 

Lördagens bästa

Var i den lilla skandinaviska butiken ety jag har pengar igen (lön ftw) och ville ha gelehallon. De har alltid haft skandinaviska designgrejer, men oftast betyder det fula kristallvaser, silverbestick med kungafamiljen graverat på skaften, och dalahästar. Dock: nu fanns fina tekoppar från sagaform, den sortens man springer på lite varstans i Sverige men bara i undantagsfall och till ockerpris kan få tag på här. I set, med små tepåsehållare. I ett fall hade någon snott tepåsehållaren, så jag fick en snygg kopp för halva priset. OCH gelehallon. Som jag har lite kvar av.

image

Asgod varm choklad blev det i den med.

Bara boksaker

Jag har inte läst särskilt mycket på senaste tiden. I våras flyttade mitt jobb upp till Seattle, då sparade jag in c:a tre timmar om dagen som ägnats åt pendlingsläsande. Sen skaffade jag smartphone. Sen blev jag av med jobbet. På mitt nya har jag ännu mindre pendligsavstånd (en kvarts buss på morgonen, runt halvtimmen på eftermiddagen) vilket är svinstrevlig, särskilt jämfört med två timmar i vardera riktningen. Men. Betydligt mindre läsande blire. Sen lyckades jag på något sätt vara mitt i c:a artonhundra, eller fem, böcker samtiding, såhär:

bild på böcker på golvet

Det syns inte på bilden, men jag håller på med att läsa om The Trouble With Normal också. Samtidigt. Jag läser ALDRIG böcker samtidigt numera, inte efter college. Men. Men mest av allt finns det alldeles för många VILL HA NU-böcker, alla på svenska, därmed utkomna endast i Sverige, därmed skitsvåra att få tag på (bara ett fåtal bokhandlar skickar, och Amerikanska tullen har en tendens att sitta på paket i månader.)
Vill just nu läsa:

  • Peppes Livet och barnet, som inte kommit ut än
  • Liv Strömquists nya, Ja till Liv som kommer ut närsomhelst
  • John Aivide Lindqusts Lilla stjärna, som inte fanns i pocket sist i var i Sverige
  • Lisa Bjärbos Det är så logiskt, alla fattar utom du, se punkten ovan
  • Sanne Näslings Kapitulera omedelbart eller dö
  • Elin Grelssons Du hasar av trygghet som inte heller riktigt har kommit ut tror jag
  • JAHMEN HERREGUD JAG GLÖMDE. MEST vill jag ha Fara vill av Elin Ruuth.

Ja, ni ser ju. Sen jag började inlägget har jag läst ut Firefly-boken och glömt The Trouble With normal på jobbet. Nu ska jag skita i det och sy ett lapptäckeskuddfodral istället.

Hjälp, jag håller på att förvandlas till underbaraclara

Eller nej. Men mellan busy-med-arbetslöshet och nya jobbet blev det väldigt pyssligt plötsligt. Bildbevis, med obligatorisk effekt:


Spontanmuffins. Vart hungrig och hade ingen mat hemma så jag blandade ihop lite pajdeg och sen ost, spenat och i handjaglevermeds, en skiva överbliven kalkon.


När vi skaffade de här pallarna för typ åttahundra år sen (på IKEA) vad de svarta. I pläder. Varför? Eh, hanjaglevermed tyckte de var bekväma? Eller något? Skulle klätt om dem för länge sedan, men, eh, blev inte av. Förren nu då.


Bokhyllan! Jag önskar lite att jag hade före-bilder, för snygg var den inte. Björkfaner med papp bakom och ett hål där det suttit en lyseknapp. Sen var jag tvungen att ställa tillbaka dvderna i hyllan; mindre lyckat.

Fezes are cool

På lördag har den sjätte säsongen premiär. Vi firar tillbörligt.

Nelly is cool too

Lite mer förklaring:

Väggen

vaggen

När vi flyttade in i Nya Lägenheten ville jag ha en tapetvägg med en svartvit skyline (min totalt ohemliga dröm är att flytta till New York, men Hanjaglever drar storleksgränsen vid Seattle. Den övre. Jag med. Den undre), hanjaglevermed ville ha ett mönster med (fult) typografiskt tryck. Det blev kompromiss, som vanligt. Men det funkade ju bra: björkskog. Det blev klart i lördags.

Ja, det ska dit gardiner med. Så småningom.

Fäschon

tätortstimotej goes cupcake Av någon anledning fick jag för mig att klä ut mig till cupcakebloggare igår, och här ser ni beviset. Vid kjol, markerad midja, spetströja över vanlig, lockat hår med spänne och kråksparkseyeliner. Sen sprang jag omkring på stan (obs! i kappa med markerad midja! bara mina vanliga lågklackade booties förstörde helheten, då jag inte äger några mary janes) och blev, tror jag, bemött lite annorlunda. Extra roligt: redigera bilden så den ser ut som den är tagen med hipstamatic.

Jo, jag har lite fritid nu när julen är slut.

Lördagsbrunch

Igår var det varmt. Vi har takterass. Ni förstår ju själva.

Scones, ägg, smoothie och vatten
Scones med marmelad, smoothie, vatten och ägg.

Lucas
Hanjaglevermed i pyjamas. Kul ord, det där, pyjamas.

Utsikten
Utsikten söderut. Ballard Bridge över Salmon Bay.

Söndagskänslan

När jag växte upp hatade jag söndagar. Det var inte det att jag ogillade måndagmorgonen, med undantag av högstadiet har jag glatt travat till skolan, det var söndagen jag avskydde. Jag kunde inte sova, sen fick jag ångest för att jag inte kunde sova och kunde inte sova… söndagen var speciell; andra radioprogram, andra korsord (min mamma är stor korsordsfantast) och söndagmiddag. Enligt min mammas logik skulle det vara lite finare på söndagarna, eftersom vi åt middag tillsammans så sällan (hos oss var middagen tidig, runt tresnåret, så mamma åt på sitt jobbs restaurang, pappa åt hemma och jag utfodrades hos vår granne som extraknäckte som dagmamma/fritids.) Just det resonerande fastnade jag aldrig för, vi åt ju tillsammans på lördagarna också, men då var det vanliga porslinet och god mat: köttbullar, pannkakor, panerad rödspätta, potatisbullar med prinskorv,  eller exotisk kassler. Men på söndagarna dukades finporslinet fram, och de fina besticken och rödvinsglasen, och så var det revbenspjäll eller någon form av ugnsstekt kött, oftast serverat med potatis och sås. Till denna dag äter jag inte kokt potatis och sås.

Men när bordet var avdukat och mamma lyssnade på klassisk musik och löste söndagsbilagornas korsord kunde hon få för sig att be pappa gå och köpa lite fikabröd. Det skulle alltså drickas eftermiddagskaffe, och jag tror att mamma hoppades att han för en gångs skull skulle gå till det lokala konditoriet; det fanns ett enda. Icke. Pappa gick till konsum, och beroende på vad konsum hade blev det kanske mazariner eller pistagelängd i påse. Eller dammsugare. Jag visste det inte då, men min brist på entusiasm inför sötsaker när jag var liten grundades främst i att vi aldrig köpte något gott. Jag gillar inte mazariner,  mandelsmak, pistage, vispgrädde eller smörkräm. Jag gillar god choklad, kanel, vaniljsmak och citrusgrejer. Men det visste jag inte då. Då visste jag bara att jag hade lite tur om det iallfall blev dammsugare och inte mazariner, mer tur om det blev vaniljsockerbullar, ändå mera tur om mamma varit och köpt riktiga bakverk från kondiset, men mest tur om jag fick springa över till grannen, som hade kanelbullar och mariekex till fikat. Asgoda, hembakade kanelbullar, serverade med ett glas blandsaft, och ibland fick man ta en till.

Men dammsugarna då. De fick stå för själva söndagskänslan, tillsammans med den äckliga maten, den klassiska musiken, söndagsbilagorna, de nedrullade persiennerna och Söndagsöppet på teve. Lite hopplöshet, lite vemod, lite ångest. Och just därför är det väldigt konstigt att jag, när jag hittade receptet i DN, satsade så mycket tid och energi på att färga marsipan, baka och smula sockerkaka, och blanda ihop eländet. Det här, sa jag till Hanjaglevermed, gillade jag inte när jag var liten. Smaka nu!

dammsugare