Inlägg i kategorin …okej

EFIT torsdagen den tjugosjunde februari

Det var iochförsig tur att det inte var onsdagen som var EFIT-dag, pga då hade ni fått en massa bilder på mitt nattduksbord, halvtagna med feberdarriga händer. Ety jag var dunderförkyld. Eller, jag är fortfarande förkyld med ej längre febrig och var tillochmed på jobbet idag. Eller, tja, halva idag.

Först vaknade jag. Men det fick ni inte se, ej heller de två alvedon jag svepte innan jag duschade och tvättade håret.

0653

Istället illustrerade jag att det var ljust ute.

Sen gjorde jag frukostsmoothie.

 

0714

Sen skulle jag tagit en bild på min buss när den körde fram till hållplatsen, men tji fick jag, för när jag skulle gå upptäckte jag att mitt busskort fattades. Vände ut och in på väskan, påsen, och väskan ingen. Inget busskort. Så det var bara att knalla ner till Walgreens och köpa något för att få busskontanter tillbaka (jag behövde nya alvedon, så det funkade bra.)
Bilden kom istället när jag kommit fram till downtown och köpt en frukostbagel. Pga sjuk. Man får köpa frukost när man är sjuk. Det har kungen sagt.

0842

Sen jobbade jag.

0952

Klockan elva hade jag ett möte, själva anledningen till att jag släpat mig dit. Då tänkte jag kladda lite metaforiskt läppstift (puder) på den lika metaforiska grisen (min rödsnutna näsan). Och där! I pudergrej låg…

1056

…mitt busskort.

Sen satt jag i möte.

1155

Nog jobbat! Med endast snor i hjärnan släpade jag till bussen genom Freeway Park.

 

1239

Det går inte jättemånga bussar mitt på dagen, så jag kom hem nästan en timma senare.

1330

.. där jag somnade och missade tvåtimmen.

 

1557

När jag vaknade åt jag persika och kokosglass, för det får man när man är sjuk, det har kungen sagt. Men vanligt glass får man inte äta när man har hosta.

1650

Mycket kort handlalista:

1740

Mediciner. Jag tog ingen av dem, nässprayen inte för att den är Lucas, hostmedicinen inte för att den gick ut förra våren.

 

1844

Efter middagen lade jag mig ner och kollade på film.

1938

Men det var det här med hostan. Den kommer att omöjliggöra sovandet. Så jag pallrade mig till Walgreens och köpte ny, och tog sen en promenad runt kvarteret. Normal kvällspromenad = några km, 45 minuter. Kvällens: runt kvarteret, 20 min. Piggare, men min hals har svullnat upp och eftersom jag inte får äta ibuprofen pga magen så finns inget att göra. Bara undvika ansträngning.

Försökte behandla min halvdöda hy så gott det går. Först den här masken, sen fuktmask.

2139

Nu: Thursday Next medan hostmedicinen verkar, sedan sömn.

2241

22 futtiga böcker 2013

Jag har varit väldigt on-off med läsandet i år; 90% av böckerna nedan är lästa under sammanlagt 2 veckor i början på maj och i slutet av december, under sverigevistelse och julhelg. Tydligen läser jag är jag reser eller är ledig numera?

Iallafall.

1. Ja till Liv! av Liv Strömquist
Ja, det tog mig  så länge. Jag var i sverige i maj, okej? I vilket fall, mycket mindre rolig än Prins Charles känsla. Mindre flyt. Mindre poäng. Serier.

The-Daylight-Gate2. The Daylight Gate av Jeanette Winterson
Mitt problem är att jag älskar när Winterson skriver halvmagiskt med queera inslag. Wintersons problem är att hon fått för sig att hon ska skriva annorlunda, och då går det sådär. Men! Halvägs in blir det fantastik och queerhet igen, så det löste sig. Dock en av de texter av Winterson som jag gillar minst. Historisk roman/fantasyskräck.

3. Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näsling
Jag hade väntat i åratal (bokstavligen) på att få läsa den här såatteh. Men den var fin! Även liggandes på en träbänk på Landvetter medan hanjaglevermed sov. YA.

4. The Complete Works of Wllm Shkspr av Jess Winfield et al.
Jag vet inte? Jag gillade dock när de listade alla filmversioner, den listan skulle hållas uppdaterad och finnas någonstans på internet för när man vill ha koll på vilken version av En midsommarnattsdröm man ska se. Humoristisk facklitt.

5. Eld av Mats Strandberg och Sara B Elfgren
Hotellnatt som skulle ägnas åt sovande gick till Engelsfors istället. Mitt ända klagomål är att det fanns för många detaljer som inte var med i Cirkeln, och att alla vuxna som sysslar med magi inte pratar som folk, utan som textremsan under amerikanska scifiskurkar. Annars mycket entusiastisk! YA/fantasy.

6. Berättelser från Engelsfors av Mats Strandberg och Sara B Elfgren
Är inte säker på att någon såg rätt ut. Annars plus här med. Caveat ovan. Serier/fantasy.

7. Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo
Mer bra ungdomslitt, inköpt efter att jag inte kunde få tag på Det är så logiskt… Jag vet inte hur en bok kan vara njutbar när man helst vill lyfta huvudpersonen i nackskinnet och skrika på ungjäveln tills hon vet hut, men det kan den uppenbarligen.  YA.

8. Lilla stjärna av John Ajvide Lindvist
Den av Ajvides böcker jag gillar minst, mest pga brist av information. Eller kanske också för att den frångår det mönster med a- och b-plot… men nej. Jag vill veta vad Theres är för något, hur hon funkar. Men aja. Poäng för brutalvåld får den iallafall, tyvärr så brutalt att jag förlorar inlevelsen. skräck.

tellthewolves9. Tell the Wolves I’m Home av Carol Rifka Brunt
Kan jag bara skrivs utropstecken? Förmodligen en av bästa böcker jag läst öht, om June som är fjorton på åttiotalet och vars morbror just dött i AIDS och vars syster är fruktansvärt elak. Så fint berättad, så bra June som inte är tonårsstörig än (se nr. 7 ovan). Jag har vänner med syskon de inte har så bra relation med, de kände igen sig i systraskapet i boken. Själv fattar jag inte hur man alls står ut med en person som beter sig så vidrigt, men aja. Finns vidriga oförlåtbara personer i boken och fina bra med. YA/skönlitt.

10. The Fault in Our Stars av John Green
Om tjej med cancer. Sa hon, lite kort. Inte för att det inte är bra, men jag läste den precis efter Tell the Wolves…, och då bleknar allt lite. Jag gillar att huvudpersonen försöker vara bitter men inte klarar det så bra. Har lite blandade känslor om Augustus, bloggetariatet verkar antingen skifta åt ååguuud, dreamy-hållet eller ogudtabort skönakillen-hållet. Men jag vet som sagt inte. YA.

11. Star Trek Into Darkness av Alan Dean Foster
Bokifieringen av filmen. Helt poänglöst faktiskt. Science fiction.

12. Ebert’s Little Movie Glossary av Roger Ebert
Tänk TVTropes innan internet. Mycker rolig alfabetisk lista över klicheer i filmer. Extra credit: när Simon Pegg och Edgar Wright skrev Hot Fuzz använde de den här boken som guide och hade som mål att få med så många som möjligt. Filmvetskapslulz.

13. Warbreaker av Brandon Sanderson
Bokklubbsbok. En av de där böckerna som man minns som bra pga slutade bra. De sista femtio sidorna var toppen. Tyvärr var de första tvåhundrafemtio inte det, och tog över två månader av ytterst motvillig läsning att ta sig igenom. Episk fantasy.

14. Hyperbole and A Half av Allie Brosh
Fantastiskt roliga serier om att t.ex. vara liten och vilja ha tårta mer än livet själv, om en mycket dum hund, eller om att vara deprimerad. Jag har läst Broshs blogg i flera år, serierna passar lite bättre på internet, men är trots allt bland det roligaste som någonsin skrivits i seriefrom. Serier.

night-film15. Night Film av Marisha Pessl
Ytterligare en bok jag läst för att jag gillar författarens tidiare – Pessls debut Special Topics in Calamity Physics var en ungdromroman med litteratursnobbsporrtendenser. Night Film är en mysterieroman med skräckvibbar. Problemet är att jag inte pallar huvudpersonen. Jag fattar inte varför kvinnliga författare skiver manliga protagonister till att börja med – har vi inte nog med sådana – men jag kan inte hålla på honom pga orkar inte. Dålig förälder, jobbig person, ingen ryggrad. Som sagt, orkar inte. Krim/skräck.

16-17 Harry Potter and the Philosophers Stone och Harry Potter and the Chamber of Secrets av J.K. Rowling
Omläs i ljuboksform. Ja, omläs räknas numera på min lista. Upptäckte att ettan var både roligare och mer realistisk otäck än de andra böckerna, och att jag faktiskt gillar Harry innan han blir jock och emotonåring. Barn/fantasy.

18-20. Vägen till Jerusalem, Tempelriddaren, Riket vid vägens slut av Jan Guilliou
Omläs igen. Älskar Folk Som Målmedvetet Bygger Civilisation. Mitt knark. Jag har ingen värdighet. Historisk skönlitt.

21. Medieval Underpants av Susanne Alleyn
Alleyn har samlat ihop ett gäng vanliga fel författare (och redaktörer) av historiska romaner gör och sedan delat upp dem i temade kapitel. Iden är bra, de generella reglerna är bra (forska mera, lita inte på annan skönlitt), men mycket i utförandet blir bajs pga a) hon verkar inte tänka alls i kapitlet om språk. Om författaren måste skriva autentiskt för tidsperioden skulle det bli helt omöjligt att både skriva och läsa. doet Because linguistic development. b) Alleyn har attitydproblem. Hon verkar mer intresserad av att säga “kolla vad x gjorde i den här boken, lolvadumhonä” än att fixa problemet – och hon nämner inte med ett ord att bättre historieundervisning i grunskolan skulle hjälpa enormt. Historia.

22. The Design of Everyday Things av Normal A. Donald  
UX-klassiker om mestadels dålig vardagsdesign, den fick upp folks ögon för hur opraktiskt, ickeuntuitivt och allmänt kasst designade vanliga grejer som spisar, kylskåp och bilradior var, och gjorde mycket åt att lösa problemet. Det näst bästa är när Donald (boken är rätt gammal) efterlysen en elektronisk kalender som kan skicka saker till hans dator, eller kanske ännu bättre såhär dagen när google köpte Nest, hävdar att hemmet aldrig kommer bli helt uppkopplat för hur ska man gränssnitta det? Design/facklitt.

Mål

Nu ska man tydligen sammanfatta och ha mål.

2013 hade jag magsår hela andra halvåret. Mitt mål 2014 är att ha så lite magsår som möjligt.

Det här inlägget tillägnas Katta Kvack

Ang. den här diskussionen. La voila!broccoli

Om det är broccoli i en kopp kaffe? Jajamänsan.

Häpp.

 

Min svärmor och hennes pryttlar

Alltså.

Ibland vet man inte riktigt var man ska börja, och då kan man ju börja med att länka tillbaka till ett julinlägg från för ett par år sedan. Här gör man det.

Sen andas man lite.

I år var vi där över Thanksgiving, det var lite lagom med två dagar. Mer än det blir lätt hjärnblödningsframkallande hur snälla alla än är, eftersom de bor i ett hus på landet långt från allt, man kan inte komma bort, och ja. Familj. Iallallall roade jag mig återigen med att föreviga min svärmors mer excentriska inredningsdetaljer.

Stöveln! Har nu fått sällskap av en pytteliten cowboy:

stoveln

Ute i hallen står det numera en bokhylla. Jag antar att det är min svärfar som placerat prydnaderna där:

skallarna

…men att det är svärmor som ordnat dem i storleksordning.

Alltså, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den här informationen. Man sitter och skakar på huvudet och mer kan man inte, för vad kan man göra med en samling gnagarskallar i bokhyllan och en cowboy på fönsterkarmen?

Förrän man får ett paket på posten. Då kan man ta bilder. På sin nya fina blinkande porslinstomte.

Häpp.

tomte

Vi fick även ett väggord. Ett väggord. Det är inte ens ett juligt väggord, bara en skylt med ordet “relax” skrivna med vad jag antar är stora vänliga bokstäver. Först spontanskrattade vi, sen skrattade jag igen lite senare, när jag kom att associera fritt till Frankie Goes to Hollywood, vilket kanske inte var svärmors mening riktigt. Sen “tappade vi bort” skylten.

Så kan det gå.

Att vara vuxen alt. helt galen

Jag har en litet konstig inställning till att vara vuxen. Eller, åkej, det tycker väl de flesta att de har, men jag har en alldeles egen liten quirk. Knappast en hel millidechanel stor, men ändå.

Så här står det till: när jag var i tolvårsåldern började jag flyga själv. Jag flög bara mellan Jönköping – Kastrup – Stuttgart där min moster bodde, min ömma moder lämnade mig vid flyget, min moster mötte mig vid bagageinlämningen, så egentligen var det ingen större bedrift. Men jag var tolv. Flera av mina klasskamrater hade aldrig flugit, ens med charter, så det var en  stor grej. En vuxen grej. Jag hittade på Kastrup. Jag köpte wienerbröd själv, och choklad till mamma.

När jag var nitton började jag plugga i USA, och flög således fram och tillbaka två gånger om året, även det ensam. Nu var det kanske inte själva flygandet som var vuxet, utan längden på resan, innehavandet av visum. Fortfarande lite ovanligt. Fortfarande lite vuxet.

Spola fram tio år. Efter att jag äntligen flyttade tillbaka till Seattle 2006 har jag bara flugit en gång. Jag ogillar flygplatser, incheckningdiskar, TSA-kontroller, gateväntningar, bagautlämningångest… att vara i luften gillar jag, men nedstigningen gör så fasansfullt ont i öronen att jag gråter, river hål på huden på armarna, hyperventilerar, tror att där kommer blod ur öronen, och skrämmer livet ur hanjaglevermed. Trots det var jag på semester förra helgen, fem timmars flygtid bort med byte i Minneapolis. Och där satt jag, nästan trettio år gammal och kände mig ganska vuxen. För att jag flög alldeles ensam.

Ridå.

Saker som annars tydligen inte får mig att känna mig vuxen: heltidsjobba på forskningsinstitut, ha en smartphone, ansvara för två små kattliv, köpa en ny säng, måla en lägenhet, laga mat varje dag, boka cellprovstagning. Hepp.

(att åka taxi hem från flygplatser var NÄSTAN ÄNDÅ VUXNARE, förresten. För att vi aldrig gör det eftersom det kostar ca arton skjortor och vaddå vi har ju gångavstånd till sprit. Att typ alla åker taxi hela tiden har tydligen inte med saken att göra.)

Nu har vi flyttat

Ytterst, ytterst tillfällig design och layout pga inte klar med byggandet av den gamla pga möcke på jobbe. Kom ihåg att ställa om era bokmärken till eftermigfloden.com åkej?

åkej.

Sylt- och chokladkakor, NU MED BILDER

Lång historia kort: jag gillar fönsterkakor. Jag gillar inte mandel i kakor, och hittade därför inget recept på linzer cookies jag gillade. Jag ville inte betala fyra dollar för en kaka på Gelatiamo, så jag hittade det här receptetet på fejk-jammy dodgers och trixade lite med det. Jammie dodgers ska göras med slät sylt; hallon eller plommon (pga engelsk smak är konstig) men jag gillar fröig sylt och jag gillar choklad och hasselnöt. Själva degen stal jag rakt av fast använde veganskt margarin (är resten vegansk? nej. Men iallafall.) Receptet kommer här med omutifallatt det försvinner från orginalsiten.

OTROLIGT stort recept. Blir ca miljoner kakor.

Amerikanska mått:

2 cups (900g) lättsaltat smör el margarin
1 cup (2.37 dl)  farinsocker, packa hårt
1 cup (2.37 dl) socker
2 ägg
7 1/2 cups (18dl) mjöl
4 tsk bakpulver
1 tsk salt
1/4 cup (0.6 dl) mjölk
1 msk vaniljextrakt. eller vaniljsocker kanske då.

Fyllningar:

1 burk hallonsylt (om rinnig; även 1tsk potatismjöl och 1 tsk vatten)

10oz (ca 300g) mörk choklad i bitar
100g hasselnötter
2dl vispgrädde

Rör rumsvarmt mattfett krämigt. Blanda i sockret, sedan ägget. I en annan skål, blanda i de torra ingredienserna. Rör ner dem i sockerägget växelvis med lite mjölk. Den blir tungt som fan. När allt är ihopblandat, kyl i kylskåp i ca en timme. Eller över natten.

Under tiden kan man fixa med sylten om den rinner för mycket; blanda vatten och potatismjöl slätt, värm sylten på spisen i en gryta, blanda i potatismjölvatten och rör tills det tjocknar.

Nu till kakorna: kavla ut degen i fjärdedelar mellan två bakplåtspapper tills ca 3-4 mm. Skär ut lika delar rundlar och ringar, eller om du inte har ringformer, gör alla rundlar ock skär ur mitten av hälften med en mindre form eller för hand.

 

Grädda i mitten av ugnen i 175 grader i ca 10min. Beror lite på ugnen, ha koll. För hälften av de som ska bli bottnar, ta ut dem efter halva tiden, bred på sylt, och sätt tillbaka dem och grädda klart. Resten gräddar som vanligt.

Låt svalna på galler. Innan sylten stelnar, sätt ihop den hälften som ska bli syltkakor.

Chokladhasselnötskräm:


Rosta hassennötterna i en stekpanna under konstant rörelse. Lägg dem sedan direkt i en lätt fuktat handduk, ånga i någon minut. Gnugga tills de flesta av skalen trillat av.  Grattis, du har nu ett sjukt skräpigt kök. Kör nötterna i matberedare till den först blir ett pulver, sedan ett nötsmör.


Lägg chokladen i en värmesäker skål. Värm grädden på spisen tills den sjuder. Häll över chokladen, låt stå i ca 5 min. Rör sedan ihop till en slät smet, och blanda sen in hasselnöten. Kyl tills krämen är bredbar snarare än rinnande.

Bred chokladen över den andra hälften bottnar, lägg på överdelarna. KLART!

 

Vecka6-blogg om seriell monogami

Jag har två saker att säga:

1) Seriell monogami är kanske realiteten i väsvärlden(+) , men jag skulle vilja hävda att ideaaaaalet fortfarande är sann monogami, d.v.s. varje människa har en partner hela livet. Inte bara i det faktum att många faktiskt gifter sig (och lovar att älska varandra hela livet, ett sjukt löfte att ge i sig), i hela tänket som används i språket runt Den Sanna Kärleken, the One osv, eller ens stigmatiseranet av den som har haft många förhållanden (“hen kan inte hantera känslor” “han har issues” “hen är för omogen för att stadga sig-gifta sig-skaffa barn”, “tänker hen inte på barnen ner han hittat en ny igen”; kolla bara på ordet serial monogamist och dess populärbetydelse) pekar på det det, utan även den jävla stämningen av Man Bör Hålla Ihop Till Nästan Varje Pris som präglar relationsionsrådgiveriet. Man kanske inte kan vara ihop med bara en person, men man ska fan hålla partnersiffran så låg som möjligt; frågan och svaren är inte baserade på “hur går jag ur sen här situationen lycklig” utan “hur håller jag ihop mitt förhållande om det alls går.” Jag kommenterade på ett av Tanjas blogginlägg med ett ifrågasättande av den vinkeln (hör hur jag uttrycker mig som rättshaverist – klockan är myckte åkej) och fick snart motkommentaren att om man bara bryter upp för att en sak kommer man gå genom livet och bara byta partner hela tiden. Är det verkligen ett problem? Så länge man inte blir ihop med sitt ex klon kan man nog hävda att de flesta människor lär sig något av tidigare förhålladen. Visst finns det undantag, men det är knappast en anledning att döma ut hela företeelsen.

I samma led stör jag mig otroligt på allabarageruppförlättniförtidenförritinlevdemantillsammanshelalivet-attityden. Tror ni verkligen alla var lyckliga hela livet? Att alla var trogna? Vidare: fram till ca femtiotalet var “hela livet” ganska mycket kortare än vi tänker oss. Var man inte förmögen gifte man sig inte särskilt tidigt, speciellt inte som man, eftersom det helt enkelt inte gick an att skaffa familj utan att kunna försörja den, antingen meddelst gård, lön, eller verkstad. Man var kanske 25-30 som man, något yngre som kvinna. I mitten av artonhundratalet låg medellivslängden för en kvinna på strax under 50 år. Tjugofem års äktenskap var hela livet. Jag har varit ihop med hanjaglevermed i tio år i år – med moderna mått inte JETEMYKE, med 1860 års mått halvvägs igenom. Och ja, det finns de som firar åttioårig bröllopsdag och är jättelyckliga tillsammans. Såklart. Men  – undantag.

2. Jag letade runt i The Trouble With Normal av Michael Warner (f.ö. en sjujävlar bra bok som alla borde läsa) och hittade inte stället, men vad jag minns menade Warner att queera sociala/vänskapscirklar är pga bättre anpassade till seriell monogami än straighta. Enligt normen, och därmed i de flesta straighta sammanhang, delar man in personen av motsatt kön i grupperna folk man kan ligga med och folk man absolut inte kan ligga med. Man ligger med folk man är ihop med och folk man precis träffat. Man ligger inte med sina platoniska kompisar eller sina kompisars ex, man är inte kompis med sina ex (eftersom de är i den liggbara gruppen) osv. Queera grupper har inte haft lyxen att kunna förhålla sig till folk på det sättet – gaysubkulturen är så pass liten även i stora städer att alla känner alla, och att undvika sina kompisars ex skulle leda till total sexbrist, att inte umgås med sina ex till social exil. När jag tänker efter tror jag Sara Lövestam skrivit lite om det på sin gamla blogg. I vilket fall – jag har umgåtts i tillräckligt queera kretsar för att kunna uttala mig personligen, och man ska som vanligt inte utgå från ens sexualitet avgör mer än vem man tänder på, men rent antropologiskt känns det intressant.

Hepp.

Fredag eller cosplayers som inte är som andra människor

Saker som hänt på twitter:

För ett par veckor sedan beklagar sig Elin Grelsson över att inte gilla “overkliga” böcker nu när fantasy är sååååå trendigt (eh. en teveserie) och tillochmed har egna fester (här åsyftas Johanna Koljonens fantastiska  Nalen-fest-inititiv, som en gång, en gång, hade Game of Thrones-tema.)

Alltså förlåt men jag orkar inte med människor som inte kan med “overkliga”, aka övernaturliga eller scifiliknande, inslag. Hur jävla dålig förmåga till willful suspension of disbelief har man då, kan man inte kolla på teve eller film för man vet ju att det där är ingen riktig polis, det är Brad Pitt, det där är ingen riktig seriemördare, det är Kevin Bacon. Va, va?

Sen i lördags twittar någon Hanna Jedvik att vuxna som sysslar med Halloween är underliga, och när Hanna Friden svarar lite halvirriterat att det är väl roligt om man gillar att klä ut sig får hon svaret “Som sagt…” med en blinkade jävla smilie på slutet.

Men det är egentligen inte så konstigt. Lajvare och cosplayers (lajvare spelar rollspel i dräkter, cosplayers kan nöja sig med att tillverka och ha dem på sig) anses fortfarande vara the weirdest of weird, även i en värld där vi tror vi beundrar nördar, där en fantasyroman blir en hitserie och miljontals människor sörjer en död utvecklare. Jag vet inte om det är värre i Sverige pga den svenska besattheten vid autenticitet eller bara pga bristande mångfald man FAN vad det blir tröttsamt. Det är åkej att säga att “din hobby är mindre värd och den borde bara barn ägna sig åt” om man är cosplayer, men inte om man spelar fucking fotboll. Folk i Star Trek-uniformer på cons anser fotfarande vara höjden av losernörd, och när det hölls nordiskt fantasy- och scificon för ett par månader sedan klädde de flesta inte ens ut sig. Vad är det för jävla roligt att gå på con om man inte klär ut sig eller kan kolla på folks dräkter?

Fin text om cosplaying och psykologi.

Om ett par månader är det ECCC. Jag ska gå som Idris:

Idris