Inlägg i kategorin …okej

Sammanträffanden

För ett par veckor sedan pratade jag med min mamma i telefon (det gör jag varje vecka, varje söndag klockan ett, ety vi äro punktliga) och hon nämnde att hon städat ur sina skåp och undrade om jag ville ha hennes gamla bokmärken från femtiotalet. Det ville jag, och sen passade jag på ett be om lite svenska inredningstidningar när hon ändå var i farten med att skicka grejer. Nå, förutom det uppenbara att de är på alla sätt bättre än de amerikanska dylika (inredningstidningarna alltså, inte bokmärkena, även om det inte skulle förvåna mig om de var det med) i och med Den Dåliga Amerikanska Smaken (se mer här), hittade jag en annan intressant sak: en bokrecension. Av en bok av Peppes kompis Karin. Det tycker jag var lite småkul.

Nu ska vi på hipstervis kanske tänka på att även om Peppe blivit vansinnigt poppis i åtminstone Sverige på sistone, har jag läst hennes blogg i åratal. Bokstavligen. Jag tror sen typ nollsex? Numera ickeuppdaterade En espresso för själen hänvisade mig till henne i min bloggs mkt. tidiga dagar.

Fezes are cool

På lördag har den sjätte säsongen premiär. Vi firar tillbörligt.

Nelly is cool too

Lite mer förklaring:

Muahahaha

Uppdaterar detta fr min nya telefon. Aldrig mera dumbphone osv. Har dock inte fatt skarmtangentbordet att funka I wordpress sa jag saknar svenska tecken. Sucks to be me.

Dag 12 – Vad har du in din väska

Var det inte någon som nämnde häromdagen hur tråkigt det är med alla dessa väskpolls? Iallfall.

Jag har en brun fuskskinnsväska från Urban som altmer akut måste bytas ut. Mest för att dragkedjan pajat, men även för att det är för liten (om man sett min väska kanske man stirrar lite nervöst på mig nu, då den är rätt stor jämfört med de flestas väskor. Mina senaste två klassades som “weekenders”. Anledningen är enkel: jag byter inte väskor, och jag haaatar hatar hatar att behöva ta med extra påse. Så väskan ska inte bara rymma mitt vanliga, utan även helst en eller två extra böcker, någon tidning och om jag ska och träna, ett par skor. Och jag grejar inte när saker sticker ut eller syns; just nu sticker alltid min plastpåse med frukost och lunch ut, t.ex., det ser jävlligt trailer trash ut. Sen vill jag helst ha lite till rymd, så väskan aldrig är fullproppad då jag har svårt att hitta som det är.) och för att den har en färgfläck och ett skavt hörne och för att jag är jävligt trött på den. Har spanat på ett alternativ, men skorna ryms inte i den.

Vad finns det då i  mitt vidunder till väska?

– Plånbok
– Liten sminkväska för dagtid
– Bok
– Paraply
– Anteckningsbok
– Pennor
– Hänglås till gymmet
– Mössa omutifallatt
– Vantar, se ovan
– Presernkorthållaruggla
– Kaffemuggshållarskydd
– Handkräm
– Två läppsyl
– Ett udda örhänge
– Busstidtabell
– Klädrullare
– Emergencybinda
– Värktabletter
– Syrareducerande tabletter
– Airborne
– Diverse kvitton och lappar;
– Nytt träningschema (var och skaffade i morse)
– Kvitto från HRBlock för deklarationen
– Apotekskvitto (airborne)
– Mkt äldre apotekskvitto (hårfön och två godisar)
– Tom plastpåse som tidigare innehållet flourtuggummi.

På väg till och från jobbet har jag dessutom detta, i en plastpåse i väskan.
– Flaska med smoothie
– Macka
– Tupperware med lunch

Ja, det var väl det.

Fäschon

tätortstimotej goes cupcake Av någon anledning fick jag för mig att klä ut mig till cupcakebloggare igår, och här ser ni beviset. Vid kjol, markerad midja, spetströja över vanlig, lockat hår med spänne och kråksparkseyeliner. Sen sprang jag omkring på stan (obs! i kappa med markerad midja! bara mina vanliga lågklackade booties förstörde helheten, då jag inte äger några mary janes) och blev, tror jag, bemött lite annorlunda. Extra roligt: redigera bilden så den ser ut som den är tagen med hipstamatic.

Jo, jag har lite fritid nu när julen är slut.

Lite om julmusik jag gillar

Jag har faktiskt inga svårigheter att erkänna det: jag älskar julmusik. Oftast. Det finns varianter jag inte gillar, mest alla dessa amerikanska r’n’b-förmågor som ska waila sig igenom Silent Night, eller allt som framförs av Carola eller någon jävla dansbandsarsel, men oftast älskar jag julmusik. Av alla sorter. Hade jag varit i Sverige hade jag faktiskt pallrat mig till kyrkan första advent, trots akut brist på religiös tro, för adventspsalmerna är så fina. Och jag saknar skolan, Luciatågen och julavslutningarna. Mest saknar jag julavslutningarna i gymnasiet. Vi hade en fruktansvärd skolkör, mest för att alla som faktiskt kunde sjunga gick musik och därför var med i musikarnas kör istället. De var fantastiska. Varje vår sjöng de Uti vår hage och varje jul sjöng de Dotter Sion pampigt värre, och mer minns jag inte, men på tre år lyckades en mycket pampig Dotter Sion fastna i mitt huvud som en självklar början på julhelgen. Jag har dock aldrig sjunget den själv. Idag är det den tjugoförsta och näst sista dagen jag jobbar innan jul, men fan ta att det märks liksom.

Allra finast i kategorin adventspsalmer är Gläns över sjö och strand (jamen TJATA, jag VET att den egentligen heter Betlehems stjärna, men internet hittar mycket mindre på det), men det är svårt att hitta en bra version, speciellt på youtube. Det ska vara kör med både kvinnor och män, helst mot piano, det ska vara välsjunget, och åtminstone de tre första verserna ska vara med. Jag har en i datorn hemma med en manskör och orgel och två verser. Det får duga. Fast helst hade jag sjungit själv. Så fint att sjunga julsånger i kör, fast jag inte kan.

I kategorin popjul vinner David Bowie och Bing Crosbys (är han förresten på allvar döpt efter ett körsbär?) version av Little Drummer Boy med hästlängder. Jag tror inte jag hade hört den alls innan jag fick en Absolute Christmas-skiva i födelsedagspresent i tidiga tonåren, men iallafall. Det finns tydligen folk som tycker den är den värsta julsången någonsin, jag har lite lust att slå dem. Jag tror de lyssnas på Carola.

En alldeles egen och ganska ny kategori som jag fullkomligt älsar skiten ur: vulgosymfonirocksjulmusik! Älskar Transsiberian Orchestra i största allmänhet, men Sarajevo 24/12 gör mig helt omotiverat och distanslöst glad. Den är en mix av en ukrainsk julmelodi som är känd på engelska som Carol of the Bells och God Rest Ye Merry Gentlemen. Med elgitarrer och, tja allt annat (den har en rätt fin backstory med, om en man som envisades med att spela julsånger på sin fiol medan kriget på Balkan rasade), och i videon är det kattungar. Kattungar!

Christmas Eve/Sarajevo 24/12, den riktiga videon
eller en med ett hus (riktiga är inte embeddable)

Sen då? Engelskspråkiga julsånger är så tralliga, så la la la. Egentligen föredrar jag de svenska melankoliska sångerna kategoriskt, men lite trall kan man ju stå ut med. Mest gillar jag nog den version of Gloria in Excelsis Deo som börjar “Angels we have heard on high…”, men jag hittar ingen bra version på youtube.

Öht handlar englelskspråkiga texter oftare om Jesus och svenska texter oftare om att det är mörkt ute. Gott mos. Nu ska jag lyssna på Triakels version av Julvisa från Finnmarken, men den finns inte online alls.

Inte tid

Det är december. Jag har inte ens min vanliga tid. Då händer det, på samma dag:

– Antivaxxers här
– En man på io9 som anser att det vore föredömligt att döda dödskalleapor med alfastrålning, inte så mycket för att forskningen är viktig eller räddar liv eller så, utan för att aporna ändå är disposable (hittar inget bra svenskt ord.)
– En man på twitter, den värsta sortens fanboy, som hävdar att även om Assange verkligen begått våldtäkt så borde han inte åtalas iallfall, för han är Viktig och Revolutionär och står över lagen, och om jag inte håller med stöder jag inte WL tillräcklig, jag borde kunna acceptera lite “collateral damage.”

Jag sov inte mycket i natt.

Duty calls - http://xkcd.com/386/

från kxcd.com

Dag 07 – Min bästa vän

Det var en gång en kurs i Engelska A för esteterna på en gymnasieskola i södra Sverige hösten 1999. Lärar-Björn hade kanske slut på saker att göra, eller det kanske var fredagseftermiddag, jag minns inte riktigt. Kanske ville han bara få igång like diskussion. I vilket fall hade eleverna -vi – fått i uppgift att istället för att översätta texter eller göra övningar diskutera böcker vi gillade i mindre grupper. Det gick nog lite trögt i början, men jag och en person som inte heter Fröken A på riktigt men har ett ovanligt namn och är högstadielärare numera och därmed har skyddad bloggidentitet kom fram till att vi gillade ganska lika böcker – och vi var de enda i klassen som läste fantasy överhuvudtaget. Det i sig var roligt, men efter lektionen kom A fram till mig och sa att hon hade glömt en författare – hon gillade Anne Rice jättemycket med. Succen var ett faktum, vi spontankramades och jag tror att lärar-Björn kanske log lite.

Vi har inte bott på samma sida Atlanten längre, A och jag, och vi pratar inte varje dag eller ens varje vecka – ibland tar det månader mellan mejlen, så egentligen är det nog ganska konstigt att jag fortfarande tänker på henne som min bästa vän. Men det gör jag, om inte annat för att jag inte utvecklat ett likadant band med någon annan efteråt. Hanjaglevermed är såklart viktig, men det blir lite annorlunda när man knullar med någon, och även om KJ och jag är jättebra vänner och har bott tillsammans i flera omgångar står det någon slags kulturell barriär mellan oss. Så A är och förblir min bästis, snart tjugosju fyllda.

A bodde ute i ingenstans i skogen, så varje gång vi skulle umgås hemma hos henne följde jag med efter skolan och vi fick skjuts av hennes föräldrar från tågstationen. Sen satt vi i hennes rum med blåa tapeter och knappade ihop en hemsida om fantasylittertur på svenska, vi skrev fanfiction och lästa på om nyhedendom och lyssnade på Savage Garden och käkade läsgodis tills vi mådde illa. Eller så satt vi i mitt rum med träpanelsväggar och gjorde samma sak, minus hemsidan då mitt rum saknade färgglad iMac. Vi lurade på wicca och läste Cunningham och Starhawk och till och med Farrar, utformade ritualer och satte av brandlarmet med rökelse. Vi redde ut kärlekar och olycklig och lycklig art. Vi läste om trollkarlar och drakar och alla dessa av ödet utvalda unga män. Jag hade inte haft en riktig nördkompis innan, någon som kunde introducera mig till Monty Python and the Holy Grail och skämta om att någon hade sett ut som Jabba the Hutt eller sy medeltidskläder med. Vi åkte till medeltidsveckan på Gotland och blev regnade på två gånger. När jag nervöst berättade för henne att jag trodde att jag förmodligen var bisexuell svarade hon lakoniskt att det skulle jag väl märka säker så småningom.

A är lite som en bit granit inlindad i bomull. Hon är snäll och vänlig  och häver, olikt mig, inte ur sig elakheter i tid och otid. Men hon går inte av för hackor heller, hon är bra på att vara tyst och envis snarare än hetsk. Numera har hon mer skinn på näsan, men då vi var tonåringar var hon en av de få som kunde lugna ner mig när jag var arg eller panisk just för att hon inte blev någon känslospegel. De få gångerna jag blivit arg på henne har det varit på grund av något utslängt påstående som hon inte menade något illa med. A är musikalisk och jag är det inte, och på gymnasiekvällarna satt vi och gjorde listor på hur vi var lika och olika. Vi kom fram till att våra olikheter var komplementära, som att hon gillade underdel på frallorna och jag gillade överdelen. Eller om det var tvärtom.

Ungefär samtidigt som vi blev kompisar blev A tillsammans med Rickard. Jag bodde i deras fina Malmölägenhet två veckor innan jag hittade boende i Lund. Jag lockade hennes hår innan deras bröllopsfest och spillde champagne på hennes golv och var melankolisk för att hon inte kunde vara på mitt bröllop fast jag egentligen inte brydde mig. Nu bor de i Småland igen och har en nästan halvårsgammal son som jag inte träffat. Det känns surt; trots att jag inte vill ha barn själv hade jag alltid tänkt mig att liksom ha den delen lite genom henne. Bära bäbis och komma över med middag, eller sitta barnvakt så A och Rickard kan gå ut och käka middag, vara den konstiga låstasmostern. Så blev det ju inte.  Om hon var här nu skulle jag laga en massa glutenfri mat åt henne och pussa lite på hennes bäbis, och sen skulle vi spela Trivial Pursuit och diskutera samhällets växande brist på solidaritet. Men jag är glad med mitt och A är glad med sitt och jag måste väl helt enkelt bli lite jävla bra på att skriva oftare.

Dag 06 – Din dag

har varit alldeles för kort. Det borde kanske hjälpa att jag haft en hel långhelg i ryggen, men nennemänsan. Jag vaknade runt tiosnåret, flummade runt på internet och målade den vänstra gaveln av en bokhylla innan jag begav mig till gymmet.

Faktum: jag borde tränat med tyngder idag. Faktum: jag orkade inte springa runt till olika delar av rummet och bära runt på ett papper, så jag tränade fyrtio minuter cardio istället. Faktum: jag kommer att vara tjock i all evighet.

Sen fick jag hem och åt och pratade med mamma, ety klockan ett på söndagar pratar jag med mamma. Efter det måste jag ha somnat eller hamnat på internet eller något, för det är ett stort hål i min dag fram till ungefär klockan fyra (eller vänta, efter att jag avslutat inlägget kom jag plötsligt ihåg att jag ägnade mer än en timme åt att avlägsna kropssbehåring som en del av ett litet experiment för att se hur långt tid det egentligen tar) , då jag begav mig ut på jakt efter en snygg ram för ett billigt pris, korkmatta, och bananer. Jag kom hem med bananer och blev sur på Hanjaglevermed som inte hade avslutat grejen han påbörjat utan tagit en enochenhalvtimmas fucking paus istället. En dag kommer jag explodera på hans totala oförmåga att göra tråkiga saker FÖRST. Eller snarare, jag gör det dagligen. Halvtimmes tupplur då jag höll på att avlida av sömnbrist, och sen laga middag beståenda av fried rice med tofu. Sen banoffeepaj medan tittande på repriser av Numb3rs eftersom de inte visas Jeopardy på söndagar. Vi är old people.

Standardkväll: städa middagen, packa frukost och lunch, lägga fram kläder, lite internet, kvällspromenad. Och nu är klockan tio, jag har varit uppe i tolv timmar och har ingen som helst lust att sova på ytterligare ungefär fyra. Men upp ska jag vid femsnåret så jag har inte direkt någe val.

Inte sjukt intressant, nej.

Dag 4 – Vad du åt idag

Idag handlar mycket mindre om vad jag faktiskt ätit och otroligt mycket mer om vad jag inte ätit. Det jag huvudsakligen inte ätit idag är blåbärsscones. Jag tillbringade större delen av dagen med att på olika sätt försöka äta blåbärsscones utan att lyckas. Ungefär såhär:

Vid elvatiden: Vakna. Upp. Internet. Så småningsom ge mig ut på en promenad som innebar apoteket, gym och affären. Affärens Starbucks hade inga blåbärsscones. Affären hade inga blåbärsscones.

Runt klocken ett: Komma hem. Lägga mig och gråta på köksgolvet eftersom jag ville ha blåbärsscones. Efter ett tag nöja mig med att dänga in en frusen ogrov limpa – som egenligen är Hanjaglevermed – i micron tillräckligt länge för karva ur en skiva. Bränna vid den i brödrosten. Äta med blåbär,  standardsmoothie med blåbär, melon, banan or yoghurt, och mycket ilska.

Tretiden: Ha avslutat städning. Äta en skiva banoffeepaj.

Femtiden: Komma fram till att jag snart kommer att avlida av skörbjugg om jag inte äter något som innehåller någon form av näring. Käka ett par morötter.

Klockan halv sex: bege mig ut på jakt efter blåbärsscones. Gå till två Starbucks och ett Tullys samt två affärer. Inga scones. Ge upp och äta en liten bit coffee cake med bär och en varm choklad med pepparmintssmak.

Klockan halv åtta: Middag beståenda av noll scones, tre skivor pizza utan ost men med ananas, zucchini, paprika, oliver och pesto.

Sen följde Jane Austenmaraton. Jag tror jag åt runt en skiva banoffeepaj, fyrtio kolapopcorn, tjugo cheddarpopcorn, kanske två nävar guacemolemajschips och två små brödskivor utan salsa.

Imorgon kanska, sconesen. Ska försöka få i mig lite mera näring då med. Till mitt försvar har vi storhelg här.