Inlägg i kategorin Vampyrer

10 saker-utmaningen del III: 10 serier

1. Doctor Who

.

Ska vi prata om Who? Jag kan inte ens prata om Who. Videon högst upp är från nya säsong fem, som är fantastiskt. Den nedanför en från ett åttiotalsavsnitt som heter The Black Orchid och är fantastiskt på ett helt annat, sjukt brittiskt och charmigt sätt.

2. Buffy

Såklart.

3. Firefly

Mera Joss. Spacewestern. Jag vet inte om jag kan säga mycket mer; den fick bara en säsong och jag förstår lite varför, den saknar mass appeal men är helt fantastisk.

4. Numb3rs

Sju säsonger av två helt olika bröder som löser brott med matematik? YES PLZ.

5. Queer As Folk (brittiska versionen)

Agh. Stuart Alan Jones. Douche och bra på samma gång. Och alla. Och Rustys ovana att låta folk hela Jones. Å.

6. Black Books

Som Sleepless skulle säga: I WILL DRINK HEAVILY AND SHOUT AND YOU. Dylan Moran, Tamsin Greig och Bill Bailey is SAMMA SERIE. Om en BOKHANDEL.

7. Community

Innan iallafall. Hur det blir nu vet ingen.

8. Wire in the Blood

Så mycker jag klarar av iaf. Kan vara grymt läskigt på ett “men hur kan någon göra så”-seven sättet.

9. The West Wing/Vita Huset

10. Foster’s Home for Imaginary Friends

TECKNAT! Urflippat tecknat på det. jaa!

Dag 07 – Min bästa vän

Det var en gång en kurs i Engelska A för esteterna på en gymnasieskola i södra Sverige hösten 1999. Lärar-Björn hade kanske slut på saker att göra, eller det kanske var fredagseftermiddag, jag minns inte riktigt. Kanske ville han bara få igång like diskussion. I vilket fall hade eleverna -vi – fått i uppgift att istället för att översätta texter eller göra övningar diskutera böcker vi gillade i mindre grupper. Det gick nog lite trögt i början, men jag och en person som inte heter Fröken A på riktigt men har ett ovanligt namn och är högstadielärare numera och därmed har skyddad bloggidentitet kom fram till att vi gillade ganska lika böcker – och vi var de enda i klassen som läste fantasy överhuvudtaget. Det i sig var roligt, men efter lektionen kom A fram till mig och sa att hon hade glömt en författare – hon gillade Anne Rice jättemycket med. Succen var ett faktum, vi spontankramades och jag tror att lärar-Björn kanske log lite.

Vi har inte bott på samma sida Atlanten längre, A och jag, och vi pratar inte varje dag eller ens varje vecka – ibland tar det månader mellan mejlen, så egentligen är det nog ganska konstigt att jag fortfarande tänker på henne som min bästa vän. Men det gör jag, om inte annat för att jag inte utvecklat ett likadant band med någon annan efteråt. Hanjaglevermed är såklart viktig, men det blir lite annorlunda när man knullar med någon, och även om KJ och jag är jättebra vänner och har bott tillsammans i flera omgångar står det någon slags kulturell barriär mellan oss. Så A är och förblir min bästis, snart tjugosju fyllda.

A bodde ute i ingenstans i skogen, så varje gång vi skulle umgås hemma hos henne följde jag med efter skolan och vi fick skjuts av hennes föräldrar från tågstationen. Sen satt vi i hennes rum med blåa tapeter och knappade ihop en hemsida om fantasylittertur på svenska, vi skrev fanfiction och lästa på om nyhedendom och lyssnade på Savage Garden och käkade läsgodis tills vi mådde illa. Eller så satt vi i mitt rum med träpanelsväggar och gjorde samma sak, minus hemsidan då mitt rum saknade färgglad iMac. Vi lurade på wicca och läste Cunningham och Starhawk och till och med Farrar, utformade ritualer och satte av brandlarmet med rökelse. Vi redde ut kärlekar och olycklig och lycklig art. Vi läste om trollkarlar och drakar och alla dessa av ödet utvalda unga män. Jag hade inte haft en riktig nördkompis innan, någon som kunde introducera mig till Monty Python and the Holy Grail och skämta om att någon hade sett ut som Jabba the Hutt eller sy medeltidskläder med. Vi åkte till medeltidsveckan på Gotland och blev regnade på två gånger. När jag nervöst berättade för henne att jag trodde att jag förmodligen var bisexuell svarade hon lakoniskt att det skulle jag väl märka säker så småningom.

A är lite som en bit granit inlindad i bomull. Hon är snäll och vänlig  och häver, olikt mig, inte ur sig elakheter i tid och otid. Men hon går inte av för hackor heller, hon är bra på att vara tyst och envis snarare än hetsk. Numera har hon mer skinn på näsan, men då vi var tonåringar var hon en av de få som kunde lugna ner mig när jag var arg eller panisk just för att hon inte blev någon känslospegel. De få gångerna jag blivit arg på henne har det varit på grund av något utslängt påstående som hon inte menade något illa med. A är musikalisk och jag är det inte, och på gymnasiekvällarna satt vi och gjorde listor på hur vi var lika och olika. Vi kom fram till att våra olikheter var komplementära, som att hon gillade underdel på frallorna och jag gillade överdelen. Eller om det var tvärtom.

Ungefär samtidigt som vi blev kompisar blev A tillsammans med Rickard. Jag bodde i deras fina Malmölägenhet två veckor innan jag hittade boende i Lund. Jag lockade hennes hår innan deras bröllopsfest och spillde champagne på hennes golv och var melankolisk för att hon inte kunde vara på mitt bröllop fast jag egentligen inte brydde mig. Nu bor de i Småland igen och har en nästan halvårsgammal son som jag inte träffat. Det känns surt; trots att jag inte vill ha barn själv hade jag alltid tänkt mig att liksom ha den delen lite genom henne. Bära bäbis och komma över med middag, eller sitta barnvakt så A och Rickard kan gå ut och käka middag, vara den konstiga låstasmostern. Så blev det ju inte.  Om hon var här nu skulle jag laga en massa glutenfri mat åt henne och pussa lite på hennes bäbis, och sen skulle vi spela Trivial Pursuit och diskutera samhällets växande brist på solidaritet. Men jag är glad med mitt och A är glad med sitt och jag måste väl helt enkelt bli lite jävla bra på att skriva oftare.

Bok-ABC, del Ä

1. Berätta om en bok som beskriver ett riktigt lyckligt, konstigt, hemskt eller kanske tråkigt äktenskap.
The trouble with normalNej, inte riktigt. Men eftersom min blogg i annat än boksammanhang just nu handlat om äktenskap ur ett mer analytiskt perspektiv tänker jag nämna The Trouble with Normal (med undertiteln Sex, Politics, and the Ethics of Queer Life) av Michael Warner. Den skildrar inte ett äktenskap, utan handlar snarare om äktenskapsidén. Warner ställer sig tveksam till kampen för samkönade äktenskap, han menar snarare att själva äktenskapstanken är föråldrad och att hetero, cis- och monomänniskor har mer att lära av folk som bryter traditioner än vice versa. Boken är naturligtvis mycket mer nyanserad, och en av be bästa jag läst om relationspolitik.

2. Ärlighet varar längst brukar det heta. Vilken bok tycker du om som tar upp ärlighet eller bristen därpå?
Den enda jag kommer på är Kranes konditori av Cora Sandel, men den handlar mer om skvaller än faktiska lögner. Meh.

3. Vilken bok är den ultimata äventyrsboken?
Elric of MelniboneDet bliv lite svårt här. Kanske låter det konstigt med tanke på hur mycket fantasy jag har i ryggen, men mest på grund av min tolkning av frågan; med äventyrsbok menar jag rent äventyr, utan sidostick och utan större moraliska ställningstaganden eller tankemöda. Men det gick inte, så det får bli nyanserat istället. Jag väljer böckerna om Elric of Melniboné av Michael Moorcock. Moorcock har gjort sig känd dom kritiker av fantasykonventioner a la Tolkien, och Elric är en ickemänsklig albinoprins av ett dött kungarike, en tragisk hjälte med ett svärd som heter Stormbringer och som dricker själar, en konstant deprimerad motviljeäventyrare som trots allt far runt genom ett multiversum som inbegriper allting och fightas och har sig, men jag gillar honom.

4. Änglar finns dom? Har du läst någon bra bok där änglar förekommer?
Angels in AmericaJag kommer omedelbart att tänka på en pjäs snarare än en bok, men en som med fördel kan läsas: Tony Kushners fantastiska Angels in America (mest för att jag ska till NYC och se den i höst, OMGYAY.) Den finns även som miniserie på dvd om ni inte vill läsa, och handlar om… alltså, den handlar om en massa saker, men för mig handlar den om att vi aldrig får glömma hur jävla illa åttiotalet var. Den handlar om Prior som är aidssjuk och dumpad av sin pojkvän, om Harper som är mormonhustru och egentligen övergiven av sin man fast de bor tillsammans (mannen är smygbög), hennes mans chef som är ärkeond jurist och gammal kommunistangivare och också smygbög och döende i aids och Prior och Harper har samma droghallucinationer och Prior har visioner av en ängel som kallar honom till att bli profet… alltihop är fantastiskt och fruktansvärt smärtsamt.
Vill man hellre läsa vanlig prosa kan man läsa Jostein Gaarders I en gåtfull spegel som handlar om Cecilia som är hemma från sjukhuset över julen. Hon är någon form av döende, och en ängel hälsar på henne, vilket resulterar i att de diskuterar vad det innebär att vara människa. Vet ni, jag tror inte änglar lånar sig väl till småtrevliga ämnen.

Nej vet ni, det blir en femte bonusfråga idag:

5. Vilken är den äckligaste boken du läst?
Rollspelsföretaget WhiteWolf has gett ut en serie romaner runt spelet Vampire, där temat i respektive bok är en av klanerna, och den genomgående historien är ett klankrig. I vilket fall, boken Brujah innehåller en hygglig äcklig scen i vilket ett foster slits ut ur en levande kvinna och folk hänger i köttkrokar och ett gäng andra blodbadstemade grejer. Jag läste den på tåget på morgonen med dåligt blodsocker någon gång i gymnasiet och fick för första gången sätta mig med huvudet mellan knäna för att inte svimma. Annars är boken bra över förväntan, huvudpersonen Theo Bell är en av mina favoritvampyrer.

Letters with Characters

“Mina, they are going to punish her for not giving them what they want, or rather, for giving Dracula what they want. I’d just like you to know that, because when you get back it’s going to be all tears and declarations of (posthumous) adoration, and then they are going to fixate on you next. Keep records of everything, and for goodness sake don’t let old Van Helsing get you alone. For a man of science he’s entirely too fond of charging into ladies’ boudoirs brandishing his holy wafer.”

Letters with Characters – riktiga personer skriver till påhittade. Dagens länk utan konkurrens.

Svåra bok-abc:et, del A

Lilla O har startat en bokfrågeutmaning i alfabetsordning. Skitsvårt men kul.

Bokstaven A:

1. Alfa var första bokstaven i det grekiska alfabetet. Berätta om en bok som du på något sätt förknippar med Grekland.

Det blir nog faktiskt en bok som bara finns på internet, fanfiction-romanen Grail (finns ej längre online) av Minisinoo (fandomet är X-Men, movieverse.) Egentligen utspelar den inte sig i Grekland alls, men inledningsscenen är ett utdrag ut den föregående romanen, Special, och den scenen är från Aten (Minisinoo har en doktorsexamen i historia och forskar i den hellenistiska perioden.) Grail är förresten sådär otäckt bra att man fastnar hela natten och påminner inte alls om annan fanfiction, utan är trogen romanformen i tema och längd.

2. Adam var enligt Judendomen, Kristendomen och Islam den första människan på jorden. Nämn en bok som handlar om eller är skriven av en Adam.

Nu fuskar jag och nämner Liftaren istället (Liftarens guide till galaxen, av Douglas Adams.) Sen minns jag att jag smygläste mammas ex av Paradisets saga av Marianne Fredriksson när jag var yngre och där fanns det ju en Adam även om det mest var Eva och nån annan vadhonnuhette och en massa omotiverat tantsnusksex.

3. Vilka var de första böckerna du minns att du läste eller hörde när du var barn? Har du läst dem för dina egna eller andras barn?

Ronja Rövardotter läste mamma, tidigt tidigt. Den läste jag även för grannens dagbarn redan när jag var i nioårsåldern. Mycket Astrid; jag gillade de fantasybetonade redan då och skippade gärna Pippi och Emil. Sen var det en serie om djur i sen skog och en igelkott som hade en sten med ett hål i som mamma läste, och Pettson! Bland det första jag läste helt själv var en hästbok jag inte minns handlingen i annat än att hästen hette Patrick.

4. Mänsklighetens vagga finns enligt forskare i Afrika. Berätta om en bok som på något sätt anknyter till denna väldiga kontinent.

Jag vet egentligen inte alls. Efter mycket tankemöda dyker Anne Rices De fördömdas drottning upp, det utspelar sig delvis i Egypten. Tydligen var det inte bara mänsklighetens vagga utan även vampyrernas.

HEPP!

Men i riktiga livet och i litten då?

Jag börjar vid den där jävlar rapporten om tonåringar nätsexualitet då, men den har Elin Grelsson och Tanja Suhinina redan skrivit så bra om, så där stannar jag inte länge. Istället kommer jag att tänka på ett annat, relaterat inlägg på ablativ. Det börjar med tonårskillar som inte får ligga (jag LOVAR att “ligga” inte var intransativt när jag bodde i Sverige, när hände det?) och Tanja nämnde att tonårstjejers sexualitet i princip aldrig skildras på det där distanserade boyswillbeboyssättet som killars. Så här skrev jag:

Absolut. En av mina absolute petpeeves i ungdomslitteratur, t.ex. är alla dessa tonårsflickor som angstar över att deras pojkvänner vill, med genrens egna ord “gå hela vägen” eftersom de inte har en TANKE i den riktningen. Jag kände aldrig igen mig, jag hade slängt mig efter första bästa som velat knulla mig sen jag var typ tolv (men jag hade finnar, glasögon och pluggorykte så tji fick jag.) Jag hade lååånga diskussioner med jämnåriga tjejer om hur mycket vi vill ligga /…/ men som sagt, de tjejerna syns inte alls.

Det gjorde mig irriterad redan då, pre-feminist knappt-tonårig Anna läste trots allt ganska mycket amerikansk skräplitt (hej, läslusen!) och alltid, alltid var brudarna otroooligt kära i sina pojkvänner, men blev helt låsta när pojkstackarn ville typ hålla dem i handen. Det handlar såklart inte om att man inte får vara försiktig i sin sexualitet, men när varje sextonårig tjej i varje bok* tycker att det är obehagligt att killen fumlar lite över kläderna, då är det någon som inte stämmer. Inte bara böcker förresten, det var teve med. Alltid kära brudar, aldrig kåta.

Det är egentligen konstigt, och kanske KPs Kropp&Knopp och senare Fridas och VRs frågespalters förtjänst, att jag aldrig såg mig själv som miffo (eller, det gjorde jag såklart, finnarna och glasögonen och oförmågan att klä mig eller hantera mitt hår, och den där nästan undermedvetna oviljan att sälja mig som dummare än jag var då. Men inte för kåthetens skull.) Jag har alltid varit bra på att skylla ifrån mig, och förstod tidigt att det böckerna som ljög. Men hur tänker de? Har kvinnliga författare helt glömt hur det är att vara femton? Ljuger de medvetet å moralens vägnar? Lyckades de ta sig genom puberteten utan hormonstormar? Jag menar inte att vända på kakan och låta alla knulla sig genom ungdomslitten, men den konstanta ickesexualiteten förbryllar mig eftersom jag aldrig såg någon motsvarighet i min verkligheten. De snygga (elleralltsåjagvetinte, populära iaf. de som inte var jag) brudarna fick hångla och klart som fan att de gjorde det. Vi som inte fick gick och hoppade jämfota av sexuellt frustration tills någon ville ha oss, så enkelt var det.

Inte svårt alls.

* utom Twilight då jag vet jag veeeeeet

Twilight kanske har sina goda sidor trots allt…

katynp: I’m guessing that spooning with Edward Cullen would be like permanently having the cold side of the pillow. I could go for that.

onomatopoetry*: @katynp… I never thought of it that way! Genious! Now I need a vampire.

Sova gott.

*jag

Mkt konstig sf/fantasy-lista

Via bookpond och Snowflakes in Rrain
Konstig på grund av blandningen –  en del verkar vara utvalda speciellt för att finns på svenska (Paksenarrion, Imperiets dotter (båda två ganska små på engelska), andra för att de är en del av någon slags scifikanon (DADoES, Bradbury), en del för att de är populära just nu (Harris vampyrserie.) Och medan jag klagar: kan vi sluta blanda fantasy och scific nu? Bara för att de står tillsammans i konventionella bokhandlar betyder inte det att de är ens i närheten av samma sak.

Fetstil markerar titlar du läst
Kursivera de titlar du vill läsa
Markera med rött de titlar du inte vill läsa
Understruken text om du har läst delvis (min mod)
+ bakom boken betyder att du äger den (bookponds modifiering)
* bakom boken betyder att du aldrig hört talas om den (bookponds modifiering)

1. J R R Tolkien – Sagan om ringen
2. David Eddings – Sagan om Belgarion
3. David Eddings – Sagan om Mallorea
4. Douglas Adams – Liftarens guide till galaxen +

5. Robert Jordan – Sagan om drakens återkomst -Eh, halva?
6. Katharine Kerr – Sagan om det magiska landet Deverry +
7. Philip Pullman – Den mörka materian +
8. Neil Gaiman – American gods +

9. Audrey Niffenegger – Tidsresenärens hustru
10. Stephenie Meyer – Twilight
11. Charlaine Harris – Southern Vampire Mysteries
12. China Mieville – Un Lun Dun
13. C.S Lewis – Narnia-böckerna
14. Ellen Kushner – The Privilegie of the Sword
15. Johanne Hildebrandt – Sagan om Valhalla (Freja = den sämsta boken jag läst. Någonsin. Fruktansvärd. Spring!)
16. Jean M Auel – Grottbjörnens folk
17. H.G Wells – The invisible man
18. J.K Rowling – Harry Potter-serien +
19. Naomi Novik – Temeraire-serien
20. Robin Hobb – Fjärrskådar-serien
21. Margit Sandemo – Sagan om Isfolket
22. Terry Brooks – Shannaras ättlingar
23. Tad Williams – Minne, sorg och törne
24. Ursula LeGuin – Övärlden
25. Neil Gaiman – Neverwhere +

26. George R R Martin – A Song of Ice and Fire
27. Steven Erikson – The Malazan Book of the Fallen
28. Diana Gabaladon – Främlingen
29. Bram Stoker – Dracula +
30. Richard Morgan – Altered Carbon
31. William Gibson – Neuromancer
32. Scott Lynch – Gentlemannarövarna-serien
33. Susanna Clarke – Jonathan Strange and Mr Norell +
34. John Ajvide Lindqvist – Låt den rätte komma in ++
35. Patricia A McKillip – Ombria in Shadow
36. Christoffer Paolini – Eragon +
37. Raymond E Feist – Imperiets dotter
38. Julie Bertagna – Exodus
39. Roger Zelazny – Enhörningens tecken
40. Mårten Sandén – Den femte systern
41. Terry Pratchett & Neil Gaiman – Good Omens +
42. Michael Ende – Den oändliga historien
43. Patricia Briggs – Moon called
44. Julia Sandström – På ödets vingar
45. Cory Doctorov – Little Brother
46. Isaac Asimov – Stiftelsetriologin
47. Joe Abercrombie – The blade itself
48. Poppy Z Brite – Lost Souls
49. Alan Campbell – Deepgate Codex
50. Jasper Fforde – Thursday Next +
51. Jonathan Maberry – Patient Zero: A Joe Ledger Novel
52. K.J. Parker – The Fencer Trilogy
53. SM Peters – Whitechapel Gods
54. Elizabeth Moon – Sagan om Paksenarrion
55. Stephen King – Pestens tid

56. Jim Butcher – The Dresden Files
57. Nicklas Krog – Triologin om frihetskriget
58. Dan Simmons – The Terror
59. Ann VanderMeer och Jeff VanderMeer – Fast ships, black sails
60. Michael Chabon – The Yiddish Policemen’s Union
61. Jonathan Barnes – Somnambulist
62. Laurell K Hamilton – Anitha Blake, vampire hunter-serien
63. Saga Borg – Jarlastavens vandring
64. Mary Gentle – Grunts
65. David Gemmel – Legender från Drenai
66. Ray Bradbury – Farenheit 451 +
67. Anthony Burgess – A Clockwork Orange +
68. Lewis Carroll – Alice i Underlandet
69. Philip K Dick – Do androids dream of electric sheep?
70. William Golding – Flugornas Herre

71. Frank L Herbert – Dune
72. PD James – Children of men
73. Stephen King – The Shining
74. Richard Matheson – I Am Legend
75. Cormac McCarthy – The Road
76 . Terry Pratchett – Discworldserien
77. Ann Radcliffe – The Mysteries of Udolpho
78. Jose Samargo – Blindhet
79. Mary Shelley – Frankenstein +++

80. Robert Louis Stevenson – The Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde +
81. HG Wells – Tidsmaskinen
82.TH White -The sword in the stone

83. John Wyndham – Day of the Triffids
84. Cornelia Funke – Bläckhjärta
85. J.M. Barrie – Peter Pan
86. Charles de Lint – Onion girl
87. Emma Bull – War of the oaks
88. Paul Auster – I de sista tingens land
89. JG Ballard – The Drowned World
90. Margaret Atwood – Den blinde mördaren
91. Arthur C Clarke – 2001: A space odyssey
92. Douglas Coupland – Girlfriend in a coma
93. Franz Kafka – Processen
94. Stanislaw Lem – Solaris
95. Doris Lessing – The Memoirs of a survivor
96. Walter M Miller Jr – Canticle for Leibowitz
97. Haruki Murakami – Fågeln som vrider upp världen
98. George Orwell – 1984 +
99. Christopher Priest – The Prestige

100. Alastair Reynolds – Revelation space

Jag kanske skriver min egen lista i ren irritation.

Man muckar inte med the Buffster

… särskilt inte om man har huggtänder. HUR BRA SOM HELST:

Buffy vs. Edward;

http://www.rebelliouspixels.com/2009/buffy-vs-edward-twilight-remixed

Försenade böcker 7-12

7. Prince of Stories: The Many Words of Neil Gaiman, Hank Wagner, Christopher Golden & Stephen R. Bissette
Eh. Nu blev jag lite besviken. Jag förväntade mig någon form av biografi och fick… en otroligt detaljerad CV? Jag förstår inte riktigt vad jag ska göra med sammanfattningar av alla Mr. Gs texter – har jag inte läst dem vill jag inte veta handligen i förväg, och har jag läst dem har ingen lust att läsa en sammanfattning heller? Mot slutet blir det lite mer analyser, och boken avslutas med en fenomenal (och lång) intervju. Lite jobbigt-slash-onödigt, lite mumma.

8. Religion and Respectability, T. W. Lacqueur
Nej. Brittiska artonhundratalssöndagsskolor är helt enkelt inte intressanta, inte ens när det är Lacqueur som analyserar deras historia och kontext. Tyvärr.

9. Låt den rätte komma in, John Ajvide Lindqvist
Jamen ni vet ju redan.

10. The Vampire Tapestry, Suzy McKee Charnas (finns på svenska som Gästspel av vampyr)
Helt otvetydigt en av de bästa vampyrskildringar som finns. Alls. Egentligen är det mer en serie kortromaner – antropologiprofessor Edward Weyland (som är en biologisk snarare än övernaturlig vampyr) sedd ur andra människors synvinklar – och de är alla fantastiska på sitt eget sätt. Min personliga favorit är The Unicorn Tapestry, där berättaren är en medelålders kvinnlig psykolog i New York. Den stannar länge.

11. Mind of the Raven, Bernd Heinrich
Heinrich gillar korpar. Gott så. Han har fött upp korpar, observerat korpar, räknat korpar och trixat med korpbeteende… vilket iochförsig är otroligt kul och intressant för honom, men det bara förstärker trenden mitt läsande hittills i år: böckerna är aldrig som jag tänkt mig. Jag ville ha mytologi. Jag fick zoologi. Nu vet jag iallafall att korpar är jävligt smarta fåglar (eller har fått det bekräftat, snarare.)

12. Drood: a novel, Dan Simmons
Oj.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Drood. Å ena sidan har jag aldrig läst en bok med en så genomosympatiskt protoganist. William “Wilkie” Collins (eller hans påhittade, skönlitterära form, ska jag kanske säga) är gnällig, snobbig, kvinnohatande till större grad än hans tidsålder kräver, har illusioner om sig egen betydelse, käkar löjliga mängder opium… och så är han polare med Charles Dickens. Som han gnäller om. I fyrahundraåttio sidor händer ingenting. Eller, jo, saker händer, men Wilkies gnällröstskildringar gör dem totalt ointressanta.
Och sen blir det skitbra.
Den sista tredjedelen är läskig på ett Lovecraftigt, fantastiskt sätt. Hur bra som helst. Jag kunde inte lägga ifrån mig boken, vilket säger en del med tanke på att monstret är nästan åttahundra sidor långt. Men jag vet inte om jag kan rekommendera någon att läsa de första fyrahundraåttio sidorna bra för att komma till den bra delen; jag vet inte om det är värt det riktigt. Jag vet inte alls.