Mål

Nu ska man tydligen sammanfatta och ha mål.

2013 hade jag magsår hela andra halvåret. Mitt mål 2014 är att ha så lite magsår som möjligt.

Designproblem med litteraturmagazinet

För ett tag sedan flyttade Enligt O över till Litteraturmagazinet. Jag tänkte följa efter och fortsätta läsa henne där, men det . gick. fan. inte. Ju mer jag försökte ju mer irriterad blev jag, och igår jag satt i min indignation och listade upp alla designfel (både varegäller grafisk design och informationdesign). Sen fixade de två! Yay. Men större delen av listan kvarstår, och eftersom jag chockar mig själv varje gång jag inser att jag faktiskt kan webbdesign (-steori iallafall) blir det i en liten minilektion.

1) Namnigenkänning

Problem: Googlar jag på vad jag tror sajten heter kommer jag inte fram. Varför? Well, ordet magasin stavas så på svenska. Med s. Inte z. Inget fel med det, men att först heta ett felstavat ord och sen inte poängtera det på något sätt är inte jättesmart.

Lösning: Jag tänker mig ett stort z i logot, ett z in ikonen… eller ett logo öht som inte bara är sajtnamnet.

2) Tidningslayouten passar inte en sajt som inte är en nyhetstidningssajt

Litteraturmagazinets design och layout vill uppenbarligen se ut som en tidningssajt. Med relativt smala kolumner med svart text på vit botten, tredubbla menyrader, bylines på bloggar och sparsam typografi är det uppenbart att man försökt efterlikna en tidningsajt. Problemet? Innehållet passar inte. Tidningssajtslayouter ser ut som de gör för att de är baserade på papperstidningar begränsande format, och för att de måste innehålla örtitusen konstant uppdaterade nyhetsartiklar. Det finns ingen anledning att bergränsa en tidskrifssajt, och eftersom innehållet inte cirkulerar varje dygn drabbas alla sidor av innehållsöverskott och tröttar ut användaren.

Lösning: Det finns ingen lätt lösning, men i nästa omdesign, leta efter tidskriftssajter ni gillar, hyr in en bra AI (information architecture) designer och använd tidningslayout som en designmetafor istället för en mall (alltså: ha små grejer som får en att tänka på tidningar istället för att försöka se ut som en tidning.) Och in med ännu mera whitespace!

3) Hemsidan lider av MYCKET svår information bloat

hemsidanJag orkade först inte räkna hur många innehållsområden (artiklar, bildlänkar och faktarutor), men när jag försökte hamnar jag över femtio. Femtio. Sidan för alltså inte bara över fold (fold är termen för gränsen nedåt efter den första hela skärmen, alltså allt man inte måste scrolla för att se) utan är c:a tjugo skärmar lång. Tjugo. Det är inte rimligt på ett enda ställe. Man får ingen överblick alls. Mycket är gammalt. Inte ens dn.se har en hemsida så lång, och de uppdaterar varje kvart minst. Det gäller förresten varje sida; ta bort allt irrelevant tjafs. Det bara stökar till, alla sidorna är alldeles för långa, det gör dem dessutom tungladdade. Rensa både i innehållet och layoutmallarna.

Lösning: ta bort, ta bort, ta bort! 70% veck! Behåll de femton, max! viktigaste. Färre än fem skulle se för lite ut. Mer än femton med nuvarande layouten och användaren tappar bort sig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4) Layouten är statisk och anpassad för en lite för stor skärm.

width

Jag sitter på en 13-tum macbook pro med skärmupplösningen 1280×800 px – knappast jättestor, men inte pytteliten heller, och ganska vanlig – och 100 pixlar hamnar utanför min skärm. En 1024 px ipad kan inte vara jättekul?

Lösning: responsiv layout! Yay! Det bästa som hänt webbdesign sedan den uppfanns, cirka. Det innebär att man kan ha exakt samma innehåll (alltså inte separata sajter) och olika layout beroende på skärmstorlek. En femkolumnare på en stor skärm, tre kolumner på en ipad och en ensam kolumn på mobil. Som magi. Användarvänlig magi. Smashing Magazine är ett ypperligt exempel.

5) Otydlig informationshierarki

information Och vad betyder det? Att det är otydligt vilket innehåll som är viktigare än annat innehåll. Se t.ex. hemsidan igen. Om vi suddar vad som faktiskt står, kan vi ens se vad som är viktigt? Ibland. Bra bruk av rubriker och bilder i artiklar, applåd på det! Men sedan tar det stopp, mest för att det är för mycket innehåll. Igen. Men också för att reklamen och serien är det mest utstående materialet på sidan. Serien kan bli en thumbnail, men reklamen kan man såklart inte göra något åt. Istället borde det finnas en tydligen färgpalett att använda för att indikera vikt och featureområden. Som det är nu är finns det ett gäng röriga gråa, rosa, röda och gröna områden där färgen verkar betyda… inget?

Lösning: Tre huvudfärger och fem kontrastfärger som alla är komplimentära, featureområden som faktiskt används, thumnails där det behövs istället för hela serier på hemsidan. Mindre innehåll. På hemsidan ska det finnas översikt. Skilj på nytt och äldre innehåll. Skilj på bloggar och nyheter och intervjuer. Plocka bort gammalt. Städa städa städa!

 

Jag glömde visst blogga

Lite.

Vi var i svärje! Och hängde med A och hennes ungar. Det var kul. Hon har jefligt gölliga barn.

Just nu är jag mitt i fyra olika böcker, gillar ingen av dem, och ingen av dem är bokklubbsboken jag skulle ha läst till på fredag.

Andra saker jag gör just nu är har magkatarr, kanske pga magsår, kanske något annat. Härom dagen blev jag ultraljudad för att kunna räkna bort gallan och bukspottskörtelsinflammation. Nästa vecka ska jag träffa en specialist i gastroenterologi.

Hepp.

Svärje

Nämen oj bloggen. Nu är det klart (eh, har varit ett tag) att vi ska till Sverige i maj. En vecka cirka, mest för att hänga med min ömma moder samt A och R och deras ungar (!!!) p.g.a. sist vi var och hälsade på var A ungefär åtta månader gravid med sin första såatteh. Äta mat. Plocka lite och hjälpa mamma med lägenheten eftersom hon inte kunnat det på några månader pga trasigt knä och diskbråck. Dock även: till Stockholm över en och halv dag, en halvdag i Göteborg innan vi åker tillbaka hem, och kanske en liten resa till Gränna p.g.a. hanjaglevermed har inte turistat ordentligt i Sverige och alla gillar polkagrisar o.s.v.

Det var väl det! Sverigeresa i Maj, Stockholm den sjunde och åttonde Maj (säg till om någon vill träffas och fika eller något), Göteborg den trettonde (ditto: ping EnligtO, jag har en grej till dig. Men kan posta om du inte har tid.)

Uteserveringar, tänkte jag. Hotellfrukost. A. Treåringar med fågelobsession. Polkagrisar. Äventyrsbad. Det kan nog bli hur bra som helst.

Vinter, sa ni?

Vi har haft en ganska varm vinter – hela julen var det runt tiostrecket, och sen har det bara pendlat upp och ner ett par grader. Risken för snö försvinner i februari, när alla andra surar och jag drar en suck av lättnar pga hatar snöhelvete. Men i mars blir det bara varmare. Trodde vi. Men så plötsligt slog det till och blev askallt (relativt sett – lugna er nu) förra veckan, med nollgradigt på nätterna. Att krokusarna överlevde är lite miraklöst. Men sen vände det igen; fr.o.m. tisdag har jag haft vårjacka, och i torsdag eftermiddags var det bara att vackert plocka av den med, med femton grader i skuggan och vårsol och fan och hans mormor.

Torsdagskväll:

spring12

Idag hade jag tagit ledigt, och när tog mig ut på jakt efter den croissant jag bestämt mig för att äta till frukost (note to self: kolla utbudet innan du bestämmer dylikt i fortsättningen, pucko) var det utan jacka och efter att tag utan långärmat. Det fanns folk som tog det ändå längre och satt och plirade mot solen i korta sommarklänningar, men riktigt så roligt ska vi inte ha det. än.

Det är lite svårt att fånga på bild; träden har inte hängt med i utvecklingen och är antingen knoppiga eller kala, men maskrosorna växer redan i  vårgräs:

spring2

Imorgon ska det här beteendet tydligen fortsätta, så vi planerar picknick i Gasworks Park. Lovar att fotodokumentera om  det går vägen.

Man tipsar om böcker såhär på torsdagen

Well, er torsdag då. Jag ska sova först.

tellthewolves

Ssssh. Inga frågor. Bara läs.

Det här inlägget tillägnas Katta Kvack

Ang. den här diskussionen. La voila!broccoli

Om det är broccoli i en kopp kaffe? Jajamänsan.

Häpp.

 

Les Mis och mycken entusiasm

Idag fredag går Les Misérables upp på svenska biografer. Jag tycker ni ska se den. Jag tycker inte att ni ska se den eftersom jag gillade den, men jag tycker att ni ska se den eftersom hanjaglevermed – har svårt för musikaler, gillar sällan samma som jag om någonting filmiskt, hade aldrig sett eller hört Les Mis innan – gillade den. Mycket.

(jag tycker definitivt inte att ni ska se den pga Jeanette Genteles JETEKONSTIGA recension i SvD, där hon iochförig hyllar filmen, men lyckas få hela handligen om bakfoten och namnger flera karaktärer fel, och, ja. Om ni är oroliga att de ändrat i handlingen kan ni sluta nu, Valjean är fortfarande villkorligt frigiven, inte på permission, och Fantine har fortfarande Cosette från innan hon jobbade i fabrik, Éponine has inte bytt namn…)

Jag skulle kunna vimsa om hur kär jag var i Les Mis när jag var tretton eller hur jag har sett scenmusikalen flera gången och hur det liksom är småmysigt att spionera på sin egen tweenhood med ena ögat medan det andra kollar på kämpade artonhundratalsfransoner. Det skulle jag kunna. Men sanningen är att musikalfilmer oftast suger ordentligt (tänk Phantom, tänk Rent, bara skräp), och efter att ha set c:a tretusen Les Mis-intervjuer vet jag varför: vanligtvis spelas låtarna in innan i studion och mimas under filminspelningen, här sjunger alla live. Det har tjatats ordenligt om det, och en del av mina vänner som har musikutbildningar gillar det inte. Alls. Det blir hackigt ibland, av tårar eller spring eller regn eller kyla. Alla är inte lika bra sångare (nej, Russel Crowe imponerar inte med rösten. Men man tänker på det ungefär trettio sekunder i början, sen försvinner det) men det blir bra. Det blir inte snyggt, men det blir jävligt emotionellt. Och konstigt nog mindre melodrama än på scen, eftersom skådespelarna inte behöver dra på så förbannat när kameran ligger dem rätt i ansiktet. Inte vad man vanligtvis tänker på som subtilt, men i musikalsammanhang.

Ni ska se den för att Anne Hathaway är så fantatisk. Ni ska se den för att det är så storslaget och fint. Lite ska ni se den för att liksom jag blir ca kär i Aaron Tveit (som var en galet bra Roger i Rent för ett par år sedan) som är en boktroget bildskön och skoningslöst revolutionär Enjolras. Så fint. Så bra. Äls. Se den nu. Eller iaf trailern nedan.

.

Mer listor: böcker 2012

Det blev alltså trettio böcker 2012. Inte godkänt, men inte lika illa som året innan. Mest ux- och designböcker för jobbet, tror jag. Ganska mycket omläs, eftersom jag körde reread-June. I juni. Av alla månader. Tänka sig. Hepp!

1. The Pornography of Meat, av Carol J. Addams
Att läsa Addams är obehagligt, pga hennes referenser (till ytterst obehgliga människor och företeelser.) Dock gillar jag fortfarande hennes tänk (om intersektionella samband mellan konsumtion av djurkroppar (sk “kött”) och konsumtion av kvinnokroppar (porr, prostitution, reklam). Tyvärr har porrreferenserna blivit litet dammiga, att referera till pornografi som den såg ut på nittiontalet funkar inte. Men alltid läsvärt.

2. One-dimensional Woman, av Nina Power
Mycket rolig, mycket bra, mycket användbar. Som boende i uvessa blir jag så trött på den individcentrerande feminismen som är normen här, och Power har en diametralt motsatt politik. Hon ger Jessica Valenti en ordentlig känga, och jag fnissar lite, inte för att jag ogillar Valenti (det gör jag inte) utan för att Powers marxistiska analys är en så frist fläkt när man tröttnat på den glammiga delen av amerikansk tredjevågsfeminist. Vidare skriver Power om choklad och humor vs. sex. Läs. Mkt bra.

3. Movies In Fifteen Minutes: The Ten Biggest Movies Ever For People Who Can’t Be Bothered, av Cleolinda Jones
Gammal bok. Finns blogg. MYCKET rolig, ska dock avnjutas i småbitar för bästa resultat.

4. Bonk: The Curious Coupling of Science and Sex,  av Mary Roach
Roach har tidigare skrivit böcker om lik och om astronauter, nu skriver hon alltså om vetenskap runt sex och… jag vet inte om det är för att det är ett allvarligare ämne (som faktiskt påverkar alla levande människor) eller för att jag kan mer om det, men Roarch håller inte måttet. För fnissigt om allvarliga grejer, för okunnigt (hur kan en vuxen kvinna som säger sig vara intresserad av ämnet inte veta vad en hitachi magic wand är?) och bla. Enda resultatet är att jag återigen vill åka tillbaks i tiden och mörda Freud på ett smärtsamt sätt.

5. The Elements of User Experience: User-Centered Design for the Web , av  Jesse James Garret
Jobbbok. Bra.

6. Just My Type: A Book About Fonts, av Simon Garfield
Lite för basic om man redan har läst om typgrafi, men gillar detaljstudier av typsnitts bakgrund. Och att han totaldissar typografiforum på internet pga alla är drygsnobbar där.

7. Harry Potter and the Half-Blood Prince, av J.K. Rowling
(omläs) (fin som vanligt) (lipade) (oh severus)

8. Why Be Happy When You Could Be Normal?, av Jeanette Winterson
Kluven: å andra sidan fin, som allt Winterson skriver, och självbiografisk (kanske är hon inte alltid faktiskt, och sällan linjär), å andra sidan: men sluta ursäkta adoptivmamman förihelvete. Hon misshandlade sin dotter psykiskt och fysiskt. Hon tvingade ett litet barn att sova ute på farstutrappen mitt i vintern. Jag SKITER i hur dåligt hon mådde, jag mår bara dåligt av att höra den uppbarligen för en hel livsstid sårade dottern säga att det kanske gjorde henne till den hon är så då var det nog bäst så.

9. The Visual Miscellaneum: A Colorful Guide to the World’s Most Consequential Trivia, av David McCandless
Information is Beautiful i bokform. Fina grafer. För jobbet.

10. The Uses of Enchantment: The Meaning and Importance of Fairy Tales, av Bruno Bettelheim
Nejmen ska vi prata om freudianska analyser? Nej det ska vi INTE, pga mördande tråkigt. Jungianer har åtminstone ett gäng arketyper att jiddra om, Bettelheim har sitt ess: oidipudkomplexet. Jag lovar, fanskapet nämn åtminstone lika många gånger som boken har sidor. Jag veeeet att det är en gammal, gammal bok. Det är inte problemet. Problemet är att den är pisstråkig och dum i huvudet.

11. Smoke and Mirrors, av Neil Gaiman
Omläs. Fin

12. In the Forest of Forgetting, av Theodora Goss
Omläs. Fin. Kan Goss skriva mer nu tack? Ps alla heter Istvan. Ds.

13. Fragile Things, av Neil Gaiman
Omläs. Fin.

14. The End of Mr Y, av Scarlett Thomas
Omläs. Finast.

15. Pretty Monsters, av Kelly Link
Omläs. Oh, The Specialist’s Hat. The Library. Jag älskar the Library. Finfin.

16. A Project Guide to UX Design: For User Experience Designers in the Field or in the Making, av Russ Unger
Eh. Jobbläs.

17. Snow White and the Huntsman, av Lily Blake
Det är nästan tur i oturen (men bara nästan) att jag läste den här lilla katatrofdåliga boken. Den är baserad på filmens manus, inte den färdiga filmen, och jag blev därför medveten om hur mycket bra skådisar, snygga kameraåkningar och en del ändringar i mediokra repliker och scenföljder gör skillad.

18. Scandinavian Design, av Ingrid Sommar
Hej fina boken. Men mest bilder. Har den på jobbet pga gillar att skryta.

19. Visual Strategies: A Practical Guide to Graphics for Scientists and Engineers, av Felice C. Frankel
Bok om design för vetenskapsfolk. Mycket praktiskt även för folk som jobbar med vetenskapsfolk, kan användas som förvarningsmaterial.

20. Only Lovers Left Alive, av Dave Wallis
Helt. Fel. Bok. (alltså inte den jag letade efter med samma titel.) Inte dålig, men varför den blev kultbok fattar jag inte? Kom ut när tonåringar var en sk. nymodighet, och arbetar efter tesen att om världen skulle gå under skulle alla mellan tretton och nitton prioritera grammofoner över mat. Eller något.

21. The Web Designer’s Idea Book Volume 2: The Latest Themes, Trends and Styles in Website Design, av Patrick McNeil
Jobbok. Igen. Användbar snarare än bra?

22. Information Dashboard Design: The Effective Visual Communication of Data, av Stephen Few
Se ovan.

23. Pantone: The Twentieth Century in Color, av Beatrice Eiseman
Se ovan igen. Jobböcker är inte underhållande.

24. Designing with the Mind in Mind: Simple Guide to Understanding User Interface Design Rules, av Jeff Johnson
UX design och neurologi osv. Bra OCH användbar.

25. Language: The Cultural Tool, av Daniel L Everett
Alltså, Everett… jag fattar att han är moståndare till Chomskys och Pinkers språkinstinktsteori. Tyvärr är argumenterande inte alltid solkklart eller helt fritt från obehaglig exotisering av de sydamerikanska urinnevånare vars språk han studerat.

26. Alien Phenomenology, or What It’s Like to Be a Thing, av Ian Bogost
Alltså. Kommer man igenom första kapitlet (tog mig ca tre månader, och jag har en examen i filosofi – det är egentligen inte särskilt svåförståligt eller komplicerat, men Bogost har en förkärlek för att röra till saker i onödan, kanske men syftet att verka smart) är det en otroligt läsvärld bok. Object-oriented ontology är igentligen inte min sorts grej (eller såhär: ontologi är inte min grej), men texten är intressant och underhållande samtidigt och kapitlet om listor är helt fantastiskt.

27. Chicks Unravel Time: Women Journey Through Every Season of Doctor Who, red. Deborah Stanish
Hittad av två anledningar: för att Chicks Dig Timelords var så bra, och för att en person jag varit vagt bekant med sedan mina första stapplande internetsteg har skrivit ett kapitel. Åsikt: eh, den var okej. En antologi där ett antal kvinnliga fans i olika åldrar, av olika nationaliteter och från olika utgångspunkt skriver om varsinn av de jättemånga säsongerna av Doctor Who. Och som vanligt blir det ojämt. Min kompis kapitel och ett par till är lysanda. Diana Gabaldons kapitel är rent puckat dåligt. Och allt för många texter verkar tro att poängen är att dissa alla andras favoriter?

28. Elegantissima: The Design and Typography of Louise Fili, av Louise Fili
Fådd i föllsepresant av maken av okänd anledning – jag är mest intersserad av webb och uxdesign, så jag kände inte ens till Louise Fili innan boken hamnade i mitt knä. Men fin var den, i formatet någonstand mellan vanlig bok of coffee table.

29. Cirkeln, av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Jamenvisst. Fådd av mkt snäll Enligt O. Så hypad att jag nästan var lite oroligt – och oroligare blev jag när jag såg att det var en kattunge med i historien. Jag googlade spoilers som fan, för hade något hänt kattungen hade jag bränt upp bokjäveln. Nu klarade den – och boken – dock sig, och i maj när den kommer ut i USA tänkar jag ge den till ca alla jag känner. Dä ä mycke Buffy, dä ä det. Men bra skit.

30. Julmysteriet, av Jostein Gaarder
Omläs. Lite mycket gud för att jag ska orka, men mycket fin kalenderbok om man gillar ramhistorier. Och det gör man ju.

Filmer 2012

Jag tror jag sett fler biofilmer, eller iallafall varit på bio, mer 2012 än jag har något år. Delvis beror det på att jag bor nära en bio, men det har jag gjort i fem år nu. Mest antar jag att det beror på att filmer jag ville se faktiskt fanns? Jag visste iofs redan innan året började att det skulle bli ett bra filmår, men riktigt hur bra hade jag inte räknat med.  Med det ska naturligtvis tas med i räkningen att jag inte nödvändigtvis gillar bra filmer. Jag gillar snygga filmer, eventuellt med explosioner i. Fåsenu. Filmerna jag sett, i ordningen jag sett dem:

1) John Carter
Filmatisering av Edgar Rice Burroughs A Princess of Mars fick urdålig kritik och urdåligt tittaromdöme, men fan, dålig var den inte. Skulle jag se om den? Nä. Men jag satt inte heller och ville ut ur biografen. Helt okej sätt att spendera två timmar, okej med adrenalin, och naturligtvis inte i närheten av boken rättvisa.

2) The Hunger Games
Bra såklart, missade mycket av bokens nyanser, men var å andra sidan otroligt snygg. Fortfarande sur på rollbesättningen, även om Jennifer Lawrence var mycket bra som Katniss. Har inte sett om den sedan dess, vet inte om jag vill pga obehaglig. Kanske innan Catching Fire kommer iallafall?

3-5) The Avengers
Sedd själv, med hanjaglevermed, med KJ. Separat. Älsk. Joss kan hantera ensembler så väl, alla är bra, det blir lite tråkigt i längre actionscener men det finns liksom ingenting jag fangirlat mer i år. Alls. Älsk.

6-8) Snow White and the Huntsman
Sett många gånger mest för att jag hade tråkigt, men endå: tjej i huvudrollen, hästar, snygg, så snygg scenografi. Dåliga repliker, ja, men helt ok skådespeleri (Theron och Hemsworth är imponerande och roliga, och alla som hatar på Stewart hade varit tystare om hon varit blond, bystig och leende istället för s.k. “surande”. Hon är inte oscarsmaterial, nej, men hatet säger med om hur kvinnor har lov att bete sig än om henne.)  Emma Gray Munthe fattade också.

9-10) The Dark Knight Rises
Eh. Jag förväntade mig, liksom de flesta andra mer, önskade mig ett mästerverk enligt prestige-logik . Och såg twisten tidigt. Men såg på imax den andra gången: mycket bättre.

11. The Bourne Legacy
Sett ensam med en vän en måndasgeftermiddag i en småstad i en sydstat… knappast toppen, men vi bestämde oss för att se den som en origin story åt Hawkeye och då funkar den, trots att det är en Bournefilm helt utan Bourne. Men mest vill jag fortfarande veta hur länge Cross satt i tjejens köksskåp.

12. The Hobbit: An Unexpected Journey
Fungerar konstigt pga konstigt: tramsig, för boken är tramsig, men med alldeles för mycket LOTR-esque pampighet inklämt där det går eller inte går. Och Martin Freeman spelar precis samma person han ALLTID spelar: en lagom smart men inte imponerande typ som pga omständigheter utanför sin egen kontroll hamnar i konstiga situationer och därmed ser konstant konfunderad/frusterad ut. Jag är ganska trött på hans popularitet.

13-14) Les Misérables
Den enda av filmerna på listan som sågs i Seattle men inte på vår hemmabiograf då jag fick frispel på delas skitdåliga kundservice på juldagen och övertalade hanjaglevermed att komma med mig upp till Alderwood och se den där. Och han gillade den! Själv hade jag lite svårt med Crowes (brist på) röstförmåga, men annars tycker jag den lyckades bra. Melodramen! Melodramen! (Enjolras!)

Tretton! det är mellan tio och tolv gånger mer än vanligt, mina vänner.